Negersslafwen. Några mil ofwanför Senegals mynning ligga wid flodens wen: fra strand, nägra pittoreskt grupperade Negerbyddor, defluggade af palm: oc) pPifangeträd. Wid första anblicken tror man fig bär fe en tropikwerldens idyll; men det är ingen idyll, det är Guinea, fom gjort fig skatistyldigt ät det giriga Europa med guldstoft, elfenben och slafwar. Tidigt om morgonen, innan solen framskjutit öfwer Hige Afrikas berg, fer man under trädens mörka grönska, fom omgifwer negerbyarna, en idog fredlig werksamhet. De swarte innewånarne lemna byddorna och gå till fina göromål; deras hustrur sönderkrossa ris och forn, tillreda frukosten, eller fläta mattor och wackra korgar under det barnen, ett siycke ifrån dem, leka i gräset eller hop: samla nedfallna trädfrukter; men då dagens ma jestätiska drott bögre stiger vå fin bana och) wid middagstiden lodrätt nedsänker fina bräån: nande strålar, då synes hela byn fom en öde fyrfogård; intet ljud höres, intet steg märkes, ty, utmattade af den qwäfwande folhettan, ligga de swarta barnen fila sofwande i den swalkande skuggan utanför boningarne, eller på mattor derinom, och förgäta dagens het: ta och tunga i slumrens armar. Under ett sådant ögonblick anlände en trupp hwite röfware, ut sände från ett Spanskt slafskepp wid kusten af Senegambien, och ins trängde i den fredsamma negerbyn. De woro alla wäl wäpnade och talrike nog att wåga ett anfall på de sofwande negrerne. Jnnan fort hördes deras wilda rop och bössskott, och ur fina samiljers