—— — — Christina Gyllenstjerna. (Ur Sweuffa Folkets Sagehäfder, af A. A. Afzelius.) (Ferts. o. fl. fr. nr 89) Twå år hade sålunda gått fram, då de båda wånnerna mid den olycklige konung Christierns flykt från Danmark måste säga hwarandra det sista farwäl. Det goda danska folket wille tillsäga sin drottning en fristad i sitt land och rikligt underhåll, bedjande att hon wille hos dem qwarblifwa. Men Jsabella fade: 3cke för alla riken i werlden, eller andra timliga förmåner will jag skilja mig från min olycklige mafe. Hon glömde att han för owärdiga skökor henne förskjutit, samt allt hans hårda bemötande och wille såsom christen hålla sitt trohetslöfte om kärlek i nöd och lust. SÅ blef hon den elände Christierns trogna följeftagerffa, såsom ett trö: stande skyddshelgon i hans landsflykt. Twå år derefter lefde Hon ide mera. Wid samma tid, fom döden befriade den dygdiga Jsabella ur de jordiffa banden, blef den andra wännen, fru Christina, ur fin jängenffap befriad. Hon prisade Herren, fom i denna hårda pröf: ning henne uppehållit, och jemwål i fängelsets hwalf låtit henne hugnas af wänskapens oskattbara tröst. Krönikornas utsagor gif: wa oc att förmoda, det ett än heligare bland dessa ädla qwinnor förenat: litstämmighet i tron på Cvangelii lära; ty det säges, att Jsabella, då hon icke kunde frälsa några, för Lutherska trosbefännelsens skull, till döden dömda, hon sjelf sörjt fig till döden. Och