Christina Gyllenstjerna. (Ur Smwenffa Folkets Sagehäfder, of A. A. Afzelins. Om denna, den ädlaste qwinna, som Sweriges häfder weta att omtala, förmäles: Hjeltemod, tålamod och ädelmod utmärkte denna alla Swenska qwinnors Drottning. Rättwisa woro Konung Gustafs ord, att hon wäl kunde wara Konungars eftersyn och föredöme. Huruledes hon ärade sin ädle herres, Sten Stures minne, med ett wist oh mo: digt förswar af Stockholms borg och stad, få att tyrannen Chriftiern gerna önskat fig hemma i fitt land igen, bäfwande för den ftolta qwinnans hjeltemod och den trohet, hwarmed hon åtlyddes af fol fet: men slutligen gaf wika för Henning Gadds råd, emedan hon wisste att han war hennes få wäl som fosterlandets wän, år till förene beråttadt. Nu må här talas om det ädla tålamod hon wi fade under den swåra fångenskap, hon i fyra långa år uthärdade i Danmark. Jnom Blåtornets hemska murar, i ett mörkt fängelsehwalf, wid en kanna watten och någon grof spis, satt på en halmkärfwe ännu i fin ungdoms friskaste ålder denna awinna, ett fagert blom: fter, att blekna i den falla fångelseluften. Ett minne af fort fwune nen lyda, war wid hennes knå: tvänne små söner, Guftaf oh Swante. Fru Sigrid, hennes moder, ett sällsamt mål för olycka och sorg, fatt inom samma fångelses hwalf. Der fatt oc hennes fyfter, Fru Cecilia, Konung Gustafs moder, med tvenne finå barn,