fommiscsionen uppmanat de fremmande erpofitions-fommisfarierne att specisicera de arauklar, hwilkas ständiga exposition de anfe mest passande för sina landomäns fördel. — En del af de fafer, fom warit ustallde äro redan med exponenternes samtycke aflagde, för att aflemnas till museet. Lakalen för detta är ännu ide bestämd; men är ämnad att blifwa i medelpunkten af staden. — Ångfarwget Madrid med Kossutb om bord har, fom redan är nämnt, i dag på morgonen anländt till Southampton. Kossuth ätföljes af fin fru oc) barn, hans fefreterare od) tre andra ungrare. Madrw afgick d. 15 d:s från Gibraltar, och samma dag anträds de äfwen Misfifippi med de öfrige ungrarne fin fart till Newyork. Under det Kossutb befann sig i Gibraltar, emottogs han af guvers nören od) de militära auftoriteterna rå det mest wänskapsfulla sätt. Han spisade nåstan dagligen i land, antingen hos ansedda familjer i Gibraltar eller wid det gemensamma bordet för garnifond-rege: menternes officerare. Omedelbart efter underrättelsens ingäng om Kossuths ankomst begaf fig lord Dudley Stuart på jernbanan till Soutbampion, för att wätkomna erguvernören från Ungern. Så snart IMadrid signalerades, begäfwo fig stadsmaporn i Southampton femte ledamöterne af municipalitetct till hamnen för att emots taga Kossuth, fom landfteg kl. 2 e. m. — d. 27 Okt. Kessuth har bett owäntat och i allsköns stillhet bitfommit. Hwarjehanda. — En stum sångerska. J engelsta tidningar läser men följan: de: En nästan otrolig händelse wäcker lika mycket intresse hos lärda och musict. En stontländarinna, förd döfstum, har genom de mest sinnrika öfningar ide blott blifwit bragt till att uttala ett fort antal ord få tydligt att man fon förstä henne, och att hon åter fan förstå andra blott genom aktgifwande på läpparnes rörelse, utan äfs wen att föredraga en fång med alldeles ven intonation. Det är en: bittills oerhärd bändelfe, ett werkligt mirakel, som endast kan fattas af den lärde sysiologen, ywilken uppfunnit de till elevers ppöfning nödiga förberedelfes och underwisningomethoder. Denne lärde en polack, fom i 15 ar warit boende i Edinburgh. Widt stiljd från sitt fädernesland, barnsös och derjemte egare af en icke obetydlig förmögenhet, wille han bereda fig den ädla tillfredsställelsen att Ar: nom fin perionliga omtanka lindra ett af de olycktiga wäsendens li: danden, fom blott syntes wara födt till att befloga, att Sud hade fatt henne i werlden. Han adopterade ett döfnumt flickebarn, knapt 3 är gammalt, fader: oc moderlost, fattigt, öfwergifwet oc) bjolp. löst; hennes forgliga ställning, tilldragande yttre och intressanta ans sigtsuttryck bestämde honom dertill, oc han älskade henne snart som sitt eget barn. Understödd af funskaper och enthusiastisk i fin ömse bet för den lilla Marie, lärde han henne först de döfstummes alfa-s bet. Derpå bragte ban det säwida, fom äfwen andra före honom med framgång bade försökt, att hans elev kunde artifulera nägra ord. Snart öfades hennes sprakunryck, od) bennes öga wann tills räcklig öfning för an af läpparnes rörelse med lätthet funna begripa hwad man fade henne. Nu dref kärleken till wetenskapen den lyck: lige läkaren till att försöka, att i en ännu bögre grad fullfomna fin elevs språfkunskop, och att göra den få böjlig och fäfer, att hon fun de föredraga en fång. Han walde dertill den engelska nationalfäns gen: God save the Queen, hwars alla intervaller lätt och jemt hwila på ett bestämt ord och blott genomtöra I noter. Den finns rife och ibärdige läkaren tänkte på allt hwad fom blott war möjligt och lemnade intet oförsökt, för att angifwa henne de fysiska medel, hwarigenom det önskade målet funde uppnås. Andtligen, efter 5 ärs dagligen repeterade bemödanden, fröntes detta företag, som skulle sonas outsörbart, med framgäng, och den rolske läkaren arbetar nu på en memoire, som han ämnar förelägga flera europeiska akademier. — Efter ett sådant resultat fattas sannerligen hsott on I.