En Dotter. (Skiz;. J en leende trakt, hwilken genomflytes af Emän, ligger en fi: ten björkbewuren dal, som wären aldrig besöker utan att smycka den med sina wackraste blommor, och tått bredwid de grå berg, som på twenne sidor omgifwa dalen, warseblifwer man lemningarne af en ringa hydda. Til denna dal anlände en sommarmorgon på 1780:talet tio el: ler tolf personer, utgörande en del af brunnssällskapet wid den ej mycket aflägsna helsobrunnen. Man beslöt atlt hwila en stund idalen och att sedan återwända till brunnsorten. Man tog plats på den mjufa gräsmattan. Se der borta den till hälften ramlade hyddan, yttrade B., der har kanske för längesedan bott ett tydligt folf. Möjligt, fade löjtnant S. med en sentimental ton: färletf och en bydda är ju den största idylliska sällhet på jorden, få flår det i romanerna. Gannffa sannt, herr Töjtnant, anmärkte magister L., en ung prestman, fom war besatt i denna trakt, ganffa sannt. Ja, i den hyddan lefde werkligen ett lyckligt solk, och, mitt herrskap, om er bes bagar will jag i korthet förtälja en historia, hwilken har mycket ge: mensamt med hyddans öde. Magisterns förslag antogs, och han berättade: Betraftom, få började magiftern, detta förskräckliga klippstycke, fom ligger wid ber: