vig bolften-fönderborg glädstorgffa lmjan, då tanffa konungabusets manolinj utdör, skall komma till regeringen i Danmark och bertia: dömena. Genom tenna arfsföljds besiammande är en del af danska frågan löst. Den andra delen angår bertigrömet Holstens och her. tigdömet Sleswigs förhållanden till Tosltland och till Danmark, ngeran den curopeiska freden red n en gång blifwit störd Are: nom dessa hertigdömens politiska tillsänd, synes det of framför allt wigtigt, att de för framtiden blifwa sast ordnade på ett annat fått, fom upphäfwer hwarje twifwel om dessa länders förhållanden till Tyskland, till Danmark och till hwarandra inbörde. Öwad fonr aressen i Wien försummade att bestämma i denna saf, vorde nu godtgöras af de emopeiska stormakterne. Tystland bör noga weta, hwar dess rättigbeter sluta, Danmark, hwar def rältigbeter börja, om det nu förbanden warande ordnandet of den danska frägan stall leda till något mera, än ett wapenstilleständ. Etit närmare politifft förhällande emellan Slecwig och Holsten synes oss tänkbart under trenne willkor, oc blett unter dessa. Anns tingen mäste Steswig och Holslen böra till Tyskland, eller mäste de böra till Danmark. Toska nationalförsamlingen försökte genom EStede wigs lösryckande från Danmark att lösa denna fråga. Danmark hade gerna sökt ar lösa den aenom Holstens lösryckande från Taff tand. Begge försöken missloyckades och begae hafwa nu mindre ute sigt än någonsin alt lyckas. Att Sleswig oc Holsten bilda en för: stild, af Danmark och Tyskland lika oafbänaig fat, är alldeles omöjligt. Hwad återstår då att göra? Jntet annat, än ett tillstä, att det wore fåfängt att eftersträfwa en närmare politisk förenina emellan en det of Tyskland och ett län af Danmarf, intet annat Än att uppgifwa ett obällbart och derföre blott till förvirring oc) ofred ledande förhållande, intet annat än att sätta möj iga och hällbara politiska former i def ställe. Om, fom det från många håll fordras, Holstan, oaktadt det hörer till Tyskland, skulle hafwa gemensamma rolttiska insti:utioner med Steswig, oaktadt detta sedvare är ett danskt län, framstä af ett sädant tillständ mycket besynnerliga fonsequenser. Å ena sidan skulle tyskarne komma att besluta angårnde åssärder, som skulle ut: föras i ett icke tystt land, och stulle i nödfall äterora tyfta förbunds: makten, för att genomdrifwa deras keslut utom Tysktant; å andra sidan skulle icke tyskarne komma att basima angårnde angelägenbeter i ett tyfft land och å fin sida funna åberora en sremmande aukio vitet, för att få fin wilja utförd i TIskland. Ett wirrwarr, en o upplöslig förwirring mäste säledes af sädana polilsska institutioner uppstå, fom måbånda skulle gif ra profeasorer och advekater ett godt tillfälle att i långa afhandlingar ådagalagga deras skarpsinnigbet, men eljest icke funde leda till något goåt. Foktiskt skulle deris genom gifwas tillfälle för en slcsm ighelstensk landiag, om man tillät den att sammanträta, att när tet behagade dersamma bictiställa freden emellan Toskland och Danmarkoch ben curope ska freden för fara. nWi funna ide föreftåtta cf. oc de pröfwade och skarpsinnige statsmännen i wåra tagar funna förbise en sadan fara. Tyssa futds män kunna lika litet önska att knyta ett närmare politiskt band emel lan ett tyskt och ett danskt land, fom emellan ett :tyskt och ryskt eller ett tystt och franstt. Genom sådara förbindeljer, fom strida emot begreppet om en helstat, styrkes ingen fat, men dass beständ blott undergräfwes. Det synes of, att då tysta Förbundet will bida sin gamla rätt till Holsten, det då bar uxpfollt fin uppgift till och med mycket bättre, än då det söfer att förwärfwa en half eller sjerdedels rätt till Sleswig. De eurovciska stormak:erne funna då ännu uttala ett afgörande ord angående Sles vigs fonstituering. De skola måbånda finna det riktigt och billigt att ställa detta land till tanska saten i ett annat förhållande, än det, bwari tex. Sound stär till tens samma. — d. 23 Sept. De österrikiska trupparne i Hoten harwa änyo Uifasst AmFmtade och nåara af bem skota förtäras Gäckstadf, Mög sd far 2A2— — —— ——— 2— . —