U FwW 1 NE — DOAcc—224 ; wit. Hedra försäfrade sjelf att hon ej Hade händer med bonom, få ledsen war ban. Gå då i gudsnamn sjelf dit och bekånn fort färe Christian! — det är ju inte ondt deri, fade Hedda, Det war brant uppföre backarne, ännu brantare uppföre de fora traprorna, men der flod nu Christian och knackade på. Eit swagt: Stig in! blef swaret. Köpman Werner låg till sängs, men på täcket låg filfwerhatg: bandet. Christian presenterade fig få godt han kunde, men då ban nämnde Aly afbröt honom Werner och fodes Häår är hans halsband, po: lisen bar skickat bit det — Aly är ihjälkörd. Det war min enda wån här i werlden. 7Såpg ej få goda Herr Lerner, sade Christian wänligt och fattade gubbens band; fäg ej få, det är för att bjelpa er, om jag fon, fag kommit hit sjelf — nu ha wi ej Asy längre att slicka bud med, — Jar det Du 2—22 Ja Herr Terner, sade Christian med nedslagna ögon — jag är wäl en menniska jag — men ändå tyder jag ott det är få roligt att wara tacksam, det wore illa om jag ej skulle wara lika trogen fom Aly. .A dö ———