Helsingborgs-Posten – 20 september 1851, sida 2

. ———ö56—67777777— :—— Köpman Werner blef mycket förundrad då Aly kom hem med den fora brödportionen; han skickade ett bud till bagareboden, men gumman der förfäfrade att det war riktigt — inte för mer än trete ton och en half slilling fom legat i korgen. Alp helsade ofta på hos Guldsmedens och alltid fick Han sjelf traktering af mamsellen och alltid blef brödkorgen bra tung att bära bem; men köpman Werner förstod ej det minsta af alltihop. Han sänkte att det war en af hans gamla affärswänner, som war allt för delikat att wilja direkt ge honom bröd, men de woro alla offyls diga, de woro få delifata att de alls ide tänfte på honom, fastän de flera gånger wid hans rikt belastade bord försäkrat om sin ewiga wänskap. Några år förgingo. Det war en wacker winterdag — det war klädt och grannt inne hos Guldsmed Hillner (få bette gubben fom hade den wackra dottern) — der stod twå sammetsklädda pallar midt på salsgolfwet, och när presten kommit, inträdde en ung man ur en dörr och en ung flicka ur den andra och ställde sig framför presten, som började läsa ur handboken. Det war tyst i rummet, utom en gammal gumma, som inte kunde låta bli att snyfta — det är fasligt bwad gamla käringar ibland äro grätmilda — eljest få war den lyckelige brudgummen hennes egen gosse — och hon den der stackars gumman, som Aly räddat ur Brunswiken. Gossen war nu en mwälbeställd guldsmedsgesäll och fick lilla Hedda, som han höll af så mycket, så mycket.