a rp. (Berättelse af Onkel Adam.) För några år sedan, om jag ej misstar mig, omkring tio, såg man ofta en äldre herre komma äkande i en brillant kabriolett om somrarne och i en med tigerdud klädd släde om wintrarne. Den gamle mannen war den rike köpman Werner, fom bade ett fort bug på Westerlänggatan, det der ni wet med den uthugana portalen och de grinande fatyrerne i sandsten. Det är ett hud, fom får lik fom mången annan storhet, för trångt för att synas. Köpman Werner hade ett godt, öppet och ärligt ansigte och ban war en af stadens mest aktade köpmän, hwilket war få kändt, att alla gamla mamseller och enkor utan tal, som bodde på norr, i staden och på föder, skickade fina bud till Werners bod på Westerlänggatan, för att föra kaffe och foder, ty de wägde få ärligt i Werners bod och få war bofbållaren få anständig mot pigorna och gaf sjelfwa gummorna litet på föpet. Men det war hwarken köpman Werner sjelf, hans bokhällare, hang wackra swarta häst, bans kabriolett eller hans tigerhudade släde, fom war det märkwärdigaste. Nei, tacka will jag Werners swarta pudel med silfwerhalsbandet, cn stor bad dare, med lejonmabn, och för öfrigt finklippt som en rysk soldat. Den der hunden (Aly hette ban efter salig Mebemed Aly, Paschan i Egypten) war en stor märkwärdighet bland stadens pojkar. Alla kände Aly, fom hvar morgon Få fager åtta lunkade till bagarboden, bärande en korg i munnen, för att hämta warmt kaffe