1i11om Jug muvse VY VER bdfstu JUN, UDllgnut tlTtstaupalulsöt med sin uppfinning? Om jag icke misstog mig, så har Danmark nägonting dität att uppwisa. Från Elfdalens porfyrwerk bar man ditfört twenne urnor, men få fmå och obetydliga, att de till och med förswinna i skuggan af af den ganska medelmåttiga was, fom Ryssland närabredwid låtit uppställa. Wi äga twenne urnor vå Rosendal, fom ide ens i kristallpalatset bafwa sin öfwerwinnare. Männe wäl dryaderna i Rosendals lundar och najaderna wid Djurgärdswikens sstrand skulle ba sörjt mycket, i fall någon af dessa urnor för en enda sommar lem: nat fin piedestal för att höja swenska industriens anseende inför werlden? Jag nämnde i början af mitt bref att andra länder riftat fris stallpalatset äfwen med konststycken i skulptur. Har då Swerige brist på skulptörer? Byström är död, men wi ha qvar Fogelberg, Duarns ström och Molin. Sannt är, att en bandlande från Gefle på fyckus lation sändt ett af Molins arbeten, en godbit i mitt od) andras oms dömen, men likwäl, enligt Molins eget mig meddelade yttrande, ide af den beskaffenhet att han sjelf företrädeswis skulle hafwa uppställt detsamma i kristallpalatset. Men det fanns ju mycket annat. Jag wet icke i hwilken skräpdod de trenne Carlarne förwaras; men skulle någon af dem, Carl 12:te t. ex., förlorat på att wifa fin bjelteges stalt för den werld, fom han fordom med sitt swärd förwänade? Od) om man ide welat bestå kristallpalatset en konung, bade man ätminstone kunnat föra dit ett par gudar, t. ex. Oden oc Tbor! Oessa uppställda på hwar fin sida om ingången till det ffandinavifta facket, slulle, jemte en af de fora vaserna från Rosendal, den man funnat placera inuti såsom fondstycke, wärdigt hafwa reprefens terat kraftens och fjellarnas land. Men allt det der bade kostat mycket pengar, inwänder man. Medgifwes. Jag hyser dock ännu för god tanke om wår nationals känsla, ehuru bortfrånalad den än förefaller mig, för att tro, att rikcts ständer, fom få frifoftigt bortkastat nvå millioner för att pPres sentera wära wackra garden för bönderna på Fvcn, Mulle fett på ett eller par hundra tusen riksdaler för att wärdigt representera Skandinavien inför fem werldsdelar och fyrtio folk. Men är det sannt att man begärt och fätt 13,000 rdr i refes understöd till London — ide för swenska arbetsprodukter — utan för swensla arbetare? År det möjligt att man uppoffrat pengar för att läta landosmän personligen blygas på främmande jord? Jag tror det ej. Det är blott en wanlig tidningsanka. Men är det ej en anka, då är det en gås, få for, att ide engäng kristallpalatset fan rymma densamma. Innan jag flutar detta bedröfliga ämne, mäste jag nämna nä: got om det föga smaffulla fått hwarpå man, till råga på alt, des korerat wärt fattiga nordiska sack. Man bar uppbängt och nedlagt flera af wära torftiga fabrikater i skäp och lådor, gulbetsade, men så klumpiga att knappast en roslagsbonde skulle wilja ha dem på fit samwetc. De öfriga nationerna hafwa beklädt fina bord med rödt bomullstyg, emedan den röda grunden alitid ansetts för den mest effektfulla. Men det röda bomullstyget räckte ide till för Nor dens twenne förenade riken. J stället har man på de tvenne hufs wudborden eller diskarne inom facket spikat gräblått eller, rättare sagdt, smutsblätt tyg, på hwilket de gulbetsade glaslädorna, de neds hängande bomullswåderne od) de utbredda jernbitarne taga fig ännu fattigare ut. Men, fade man mig. fru Furstenhoff bar lofwat att med fina blommor slyla bristeraa. Fru Furstenhoff, fom bland Franke rikes alster bar fitt oefterhärmliga blomskäp, sor ocksä till Paris, för att sätta alla fina arbetorskor i rörelse för detta ändamål. Det är således fransyska modisters fina fingrar fom skola hjelpa upp det fraftfulla norden! Hwilket elände! ropar jag änyo. O! de funder jag tillbragte framför kristallpalatsets skandinavisla afdelning woro de sorgligaste i mitt lif. Man borte kunnat se på mitt bedröfmade anfigte, mina AA333 dana mar Andg Met Wwarag Wilns tin Not S