bewis på den liknöjdhet, fom tywärr blifwit ett hufwuddrag i wär farakter, och hwilken, om den än widare fär tillwära, en dag skall blifva farligare för of än Rysslands swärt och rubler någonsin warit. Beware mig Gud från att på nägot sätt klandra de saker, fom funnos inom mitt fäderneslands fack. Jag bar twertom betraktat dessa torftiga bitar, som wisserligen i och för sig sjelfwa kunna wara nätta och näpna nog, med hela den rörelse och kärlek, hwarmed en i utlandet wistande landsman möter allt som på nägot sätt erinrar om fosterjorden. Men det war så mycket jag saknade, och hwad jag snknade war just det som Swerige i främsta rummet bordt skicka. Merendels anser man i utlandet Skandinavien för ett björnarned och wargarnas land. Om det ändå hade warit representeradt säsom sädant! Danmark, wår granne äfven kristallvalatset, bade det wackraste skinnwerket på expositionen; men från Swerige icke det ringaste i den wägen, oaktadt det warit den lättaste sak i werlden att skicka ätminstone en waraskinpels. en fotsack af björnhud eller en skälskinskoffert, hwilka trenne persedlar, jag är öfwertygad derom, skulle gjort bimmelswidt större effekt än dessa proflappar på siden man ditsändt, infattade, gubewars, mellan glas och ram, liksom det werkligen warit nägot att wisa inom ett bus, der bela wäggar äro beklådre med sidendamast och moiree. Men, paranthes sagdt, när Swerige wille wisa ett prof på sin sidentillwerkning, bwarföre ej vå skicka det bästa deraf? H. exe. Gustaf Löwenbjelm har med en patriotism, sällspord hos wär swenska aristokrati, tapetferat en af fina salonger i Paris med sidendamast från Swerige, och bwilfen wunnit till. oc) med fransmäns bifall. En enda wåd af samma till. werfning i det swenska facket af den flora exvositionen, och det hade ätminstone warit något. Turkict, som säferligen icke wet bwad det will säga att skotta snö och åfa på slädföre, bjuder likwäl pä en slåda, wisserligen rik of purpur och guld, men med gonska klumpiga former oc) medar. Swerige, snöns och slädförets bembygd par pröfercnce, bar ide fun: nat beqwäma fig till att wisa ett enda af fina winteräkdon. En af wära fina wockra kappslädor med fin bud af björn eter rehn skulle i kristallpalalatset wäckt mycken uppmärksamhet och dessutom warit det enda i sitt slag. Jag letade bland Eskilstunas ganska wackra, men alltför fåtaliga stälsmiden, efter ett par skridskor, bwilkas framwisande just fun: nat anstå ett land, fom mer än bälften af året bar beta sjöar och elfwar att swänga fig på. Men jag letade förgäfwes, Då jag dere. mot på Franfrikes afdelning upptådte flera par af ifrägawarande skodon, skickade från Paris — Paris, som endast, och detta likwäl bögst fällan, bar fontänerna att äka uti. — Jag såa alltid mycket folk samladt kring en liten kafelugn från Frankfurt. Denna kakelugn, mot hwilken den medelmättigaste i Swecs rige skulle hafwa gällt säsom ett mäslerwerf, begapades nästan fom ett undercetk af söderns folk. Swerige, földens frände och följa kligen äfa en kakelugnens, bade ide ens ett kakel att uppwisa. Hwile ket elände! När jag sag bur man beundrande trängdes omkring i: frägwarande fabrikat från Frankfurt, bare jag welat gifwa är af mitt lif för en trettirifsdalers tafelugn från Westmanska fabrifen. Sxscecrige bar wieserligen skickat några klädessycken, men borde ide gerna funna hoppas att utbärda en täflan med de utläntska, allraminst med de engelska. Deremot finns det i Swerige nägot annat, fom ide blon fan jemföras med, utan äfwen öfwerträffa bn ad andra länder i den wägen hafwa, nemligen wära ypperliga linnes dukstyger. Jag bar på borden i Elysse Nationale bos sjelfwa rer kudlifens president fnappast funnit få wackra duktyger som dem jag fett bos borgerliga familjer i Stockholm; och hwad England fer: flilot beträffar, skulle wåra wackra, wäl manglade serwetter derfläs des gjort mycken effekt, ty John Bull begagnar icke serwetter, utan torfar fig belt enkelt på duken, hwilket hwarken är beqwämt elleer trefligt. Swerige har ätöjt fig med att uppwisa en bundt obäckladt lin. IemU-ADLDO.e . n