modren fitta fig i ena hörnet af fängelserummet, sonen i det andra och wittnet mellan dem. Som fjerde wittne uppträder fal. adwokat Hubert och upplyser, att bland de på kaminen i matsalen funna brända papper woro nägra blodfläckade, att den skjorta, Gustaf Fougnier burit wid mordet, fun nits blodig och sönderrifwen på ryggen. Då man mwifar grefvin: nan detta linne, betäcker hon ansigtet med händerna. Hos fogwaf: taren bade grefwen lemnat i försvar en del tobak, med befallning att ej säga någon, bwartill den brukadcs. Den anklagade hare i sednare tiden föft locka den mördade med slänker och löften. Plörsligen pästär den anklagade att Gustaf d. 20 Now. förklarat för bonom och bang hustru, att han uppffjutit fur giftermål, men rättar fig, på presidentens anmärfning, att han aldrig förut omnämnt detta, få, att det war grefwinnans onkel, hr Frangois, fom sagt det. Nästa wittne är fredsdomaren i Peruwelz, fom säger, att han efter underrättelsen om Fougniers död begifwit fig till Bitremont. Grefwen bade ett får i pannan och Höll heta tiden händerna enwist i nattrocksfickorna. Redan 1846 hade grefwen bedt bonom afråda Gustaf från hans giftermälsplaner i anscende till dennes swaga helsa; men han gjorde det ej. Hwad giftermålet med mamsell Dud: zeele angår, få pästod folk wisst, att grefwen satte fig deremot med händer och fötter, men hade aldrig talt wid nägon, som personligen bört den anklagade ut:ala fig harom. Gusaf kom sällan pä slottet, emedan, fade ban grefwen och bans syster städse woro i venninge förlägenbet och plågade bonom med lån; de woro bäda i bög grad ödslande. Han talade och ofta om fin fruftan för att få gift af dem. Greswen bade lofwat en person 30 frank för mened. Presid.: hurudan war grefwens moralitet? — Sw.: Han anse sägs i allmänhet för en omoralisk person, i ordets däligaste betydelse; man omtalar, att han förfört en af sina pigor, och att grefwinnan beklagat fig, att hon af fruktan för misshandling nödgats behandla frukten af detta brott som eget barn. Grefwinnan sjelf kunde man intet sörewita, bon hade troget wärdat fin fader under en längwarig siukdom; fom flicka och hustru war hennes ryckte fläckfritt; det ringa förtal, som undertiden hörts om henne, hade hon alltid betraktat som sådant. Nästa wittne är notarien i Tournay Gherauefvsse, fom ans för: D. 21 Now. kom jag till Bitremont. Grefwen sporde mig till räds i anledning af ett bett i fingren och wille weta om ban alltid skulle dölja händerna för att ej kompromettera fig. Jag was rade, utan att ge honom det äffade råder, att det funte bli en farlig punft. På mina öfriga frågor, om bur lång tid sått mellan Gus ftafö rop: Hjelp, Hippolyte! och tjenarens inträde, fif jag intet swar. Jag intogs mot grefwen, men ansåg grefwinnan sullkomligt oskyldig. Jag bade kommit till slottet för att uppgöra ett kontrakt i anledning deraf att den anklagade wille inflytta i Gustafs busa i peruwetz och Gustaf framdeles ffulle bedo slettet Grandmetz. Presid.: Wille grefwen och grefwinnan bo tillbopa med hennes onkel Frangois? — Sw.: Ja. — Prcsid.: För anrt wara säkrare på band qwarlåtenskap? — Sw.: Jag förmodar det. — Wtttnet uppsatte Gustafs äktenskapskontrakt och skyndade sig så mycket som möjligt, emedan den mördade misstänkte bonom att draga ut på fas fen i grefwinnans intrese. D. 16 Now. blef komrafict färdigt. Både grefwen och grefwinnan bade föft intaga wittnet mot giftermålet; grefwinnan emedan det fule göra brodren olycklig! grefs wen angaf ingen orsak och wittnet antog för egennytta. Tilljpord om grefwens karaktär, swarade wittnet: Det är en blandning af civiliserad menniska och wilde. J sällskap nyser ban t. ox. aldrig utan att hålla batten för ansigtet, wid andra tillfällen är band uprse förande rakt motsatt. Han häller mycket af fina barn, smakar på des ras mat, ja fagar den ofta sjelf, och fan detta oaktadt jaga en tjenare bort, derföre att den ej är godt nog klädd. — Presid. Hur mycket är den anklagade skyldig er.? — Sw.: 20,000 fronf. På precis dentens anmärkning att greswinnan, fom orsak till fin antipati mot