i bangs mun. Det kunde werfa dödligt. Dessutom war mördaren särad på flera ställen od) hustrun mäste tvätta honom med ättika. Derpå äterwände de till salen, togo de twå giftflaskorna, hällde ut innebället på gärden och kastade flaskorna med korkarna bort. Liket wättades med skarp ättika, hwaraf man hällde stora portioner in i munnen på detsamma. Grefwen trodde att derigenom hwarje spär till förgiftning ffulle undanrödjas. Derefter bemödade fig det äkta paret att tillintetgöra hwarje spär af nikotinen. Detta gift, fom wisar fig säsom en klar wätska, utbreder en genomträngande widrig luft. DÅ säwäl mördarens fom den mördades fläder woro öfwer: sprutade dermed, twättades de med warmt säpwatten; flera andra persedlar, näsdukar och west, Gustafs kryckor, flera brefpackor, böcker, Orfilas toxicologi m. m. uppbrändes. Af for betpdelse äro twå örklaringar af den anklagade; på presidentens fräga om det war annt, att bon sagt till kammarjungfrun: allt går wäl; intet är ipptäckt; i morgon begrafwes min bror, fvarade hon efter fort be: änkande: 7Ja — Den andra förklaringen har afseende vå för jöret: Grefwen bade sagt: DÅ man fäger dig för rätten: jag har illstätt, få tro det ej, det är blott ett medel, fom domarne bruka ör att framlocka fanningen. — Så längt rädte grefwinnans be ännelse. Nästa dag förhördes hennes man, den egentlige mördaren. Wid förhöret d. 28 Maj war falen ännu fullare än dagen förut, ty man war i spänd wäntan på en konfrontation emellan ma: farna. Jsynnerhet hade en stor mängd af det räda fönet infune nit sig. Det intryck, som förhöret med grefwen gjorde, war i hög grad pinsamt; denna beräknade köld, detta instuderade man, denna affef erade likgiltigbet och detta lögnaktiga hyckleri wäckte publikens före bittring. Hans hvar morfade hvarandra hwart ögonvdlick och då ban hjiordcs uppmärksam härpä, wisste han genast att gifira fina ord en annan tydning. Jntet bringar honom ur fattning; hustruns ankla gelse war ban beredd på. Fr.: Tror ni att er hustru will ljuga ör rätten och anklaga er för ett få rysligt brott, om ni wore Oo: lyldig? — Sw.: Ja! den olyckliga fruktar att man skall anse benne kyldig, om hon säger sanningea. — Fr.: Allisä tror ni henne i ständ att anklaga er för brottet oaktadt bon är öfwertygad om er oskuld? — Sw.: Ja, od) jag tycker hon handlar riftigt. (Allmän indignation) — Fr.: Men det är ju wansinnigt of hustrun, fom är medwetande om er oskuld, att skjuta skulden på fin man, fina barns fader.! — Sw.: Nej det är ej wansinne; bon gör naturlignvis allt för att bli rifänd och deri handlar hon ju alldeles rätt, tyckes mig. Fr.: Ni jade att er bustru fruktade att man skulle komma sanningen på frå ren, ywilken sanning? — Sw.: (efter något betänkande) Att Gu tafs dödssätt skulle komma i dagen. — Fr.: Äfwen rätten söfer få reda derpä. — Sw:: Hittills har det ej lyckats. — Fr.: Känner ni uppbofsmännen till brottet? — Sw.: Ja. — Fr.: Hwem är det? — Sw.: Min hustru, men hon är oskyldig. — Fr.: Huru? Oskyldig! Hwem bar då befallt henne att begå brottet? — Sw.: In: gen. — Fr.: Men bon måste dock weta hwad hon gjorde? — Sw.: Nej bon wisste ej bwad bon gjorde. — Fr.: Hwarmed begick hon brottet? — Sw.: Med nikotin, fom jag beredt. Den anklagade framkommer nu med en bel framssällning af swägrens död. Sedon han förutslickat den anmärkning, att ban sjelf rädt fin bustru att dölja sanningen, berättar han följande: Wi woro i ett till matsalen gränsande rum sysselsatte med några handlingar rörande ett fideikommiss och gingo sedan in i salen. Gustaf sade til mig: gif mig ett glas win! Ii gingo då bort till buffetten; min hustru tog en flaska och iskänkte twå glas, af hwilka Gustaf tömde det ena i ett drag oc ropade: Sacre norm! Jag buate just fatt andra glaset till läpparne, men satte det baftigt trån mia med orden: Det är gift! Gustaf började ropa: D1 O! hjelp ! Jag höll då för munnen på honom, för att hindra honom att skrika. På presidentens inwändning, att chemiska analysen af innebällat