RSS 7lrT PVE PPS PAPER SS SASAERRS OSP TY henne att resa ensam och fjelf bade ban ej fätt order att följa henne beta wägen. Gustaf hade redan då yttrat fin afsigt att resa och grefwen till sagt trädgårvsmåftaren att spänna för; men fallet war stängt och fuffen bade nyckeln. När han fom tillbafa, befallde grefwen honom spänna för, hwarpå kusken tog fin lyckta och grefwen äterwände till matsalen. J detta ögonblick kom barnpigan ned för att hämta barnens mat od) hörde, då hon kommit på nedersta trappsteget, ett tungt fall i matsalen oc Gustaf ropa på hjelp med orden: bjelp! skona mig Hippolyte! Hon lopp derpä till föfet genom spiskammaren, fom ätstiljer detta från vestibulen och matsalen, och såg grefwinnan fom ma ut från den (matsalen), gå in i spiskammaren och stänga begge dörrarne, troligen för att brodrens skri ej skulle höras i köket. För sträckt lopp pigan ut på gården och hörde äter qwäfda skri från mats salen, och begaf fig derpå till barnens rum. Kammarjungfrun gick nu ned för att höra om hon behöfdes, men afwisades af grefwinnan innan hon ännu kommit alldeles ned om trappan. De spär af wåld, fom funnos pä liket, utesluter tanken om löans eller jjelfmord, de bewisa twertom att en hardnackad kamp egt rum: och när man betänker att man, för att hälla giftet i offrets mun, mäste öppna den med wäld och hindra honom att röra hufwudet, är det nästan omöjligt att föreställa fig det brottet är en menniskas werk; den anklagade skref ocksä d. 12 Mars till en korresp. i Paris: Min buftvu har anmodat er engagera Berryer; gör det ej, och om ni redan gjort det, få fördlif passiv tills ni sär nya order; men lät henne bli i tron att det sket. — Af denna försigtighet beror hen: ned och mitt lif. Föreställ er, att den olyckliga, sedan hon förs giftat fin bror, finner intet bättre förswar nu, än att kasta hela skulden på mig, Sänd intet hvar på denna biljett, fom jag hemligt sticker in i brefwet; glöm ej att alla bref, wi få, öppnas. När Berryer är engagerad, underrätta honom då om allt hwad jag fagt, förflara för honom att de anklagelser min hustru gör mig blott äro resultat af det moraliska twäng, hennes ställning pålägger henne, och att hans uppgift skall wara att förswara oss bäda utan ätskillnad, och ej fästa afseende på den fiendtliga stämaing, min hustru wisar mot mig, der blefwe annars en swår anklagelsepunkt, som ofelbart stulle bringa oss på schavotten — —. Denna biljett, som grefwen hemligt instuckit i brefwet, stämmer ej öfwerens med ven bekännelse, fom han gjort för fängelsedirektören; efter första confrontationen sade han neml. att grefwinnan häll gif: tet i Gustafs mun, att, bon gjort det två serskilda gånger och der wid spillt af detsamma på brodrens kläder och händer. Häraf förklaras hwarföre hon några ögonblick senare gick ut i föket och twättade fig med twål, hwarföre hon straxt efter lade mannens och offrets kläder i en kettil med wanen, hwarför hon lär pu gan nvätta dem midt i natten i hennes egen närwaros detta förkla rar ähven hwarför hon fåt twätta brodrens krycka i warmt watten, hwarföre hon sedan brände upp den, ty, fade bon, bon kunde ej ut: härda äspnen af dem, emedan de tillhört Gustaf, hwarför bon och uprbrände hans west och halsduk i det ögonblick rättspersonerna fommo till Bitremont; det förklarar ändtligen bwarför bon samma afton lät i sin närwaro stura golfwet i matsalen, hwarföre bon följande morgon sjelf ballde olja på de der synliga fläckar, och Vivars före hon med ftor belåtenhet fade til kammarjungfrun, då man skred till likets besigtning, att allt gick wäl, att intet fanns och att Gustaf skulle begrafwas följande dag. Deosa talande fafta häfwa allt twifwel att ju bon är med brot:slig. Denna meddrottslighet torde gå längre tillbafa i tiden, alldenstund det war hon, fom skrifwit det falska namnet Berant i brefwen till Lobbens oc) dessutom förwridit sin stil i några bref. Grefwinnan medgifwer, att hon om natten föfte förstöra sparen af brottet, men blott i afsigt att rädda fin man. Det är dock swärt att anse denna förewändnina rimlia wid ett få afskywärdt hrntt he