SLUT, d1! :2:2 EE PES SIA SS SAT PF PER ee den 14:de Johans bröstbild, äfwen i gips. På ena sidan om natts tuksbordet fanns en kakadoraställning med fin fogel, och vå serskilda bycnden lågo en swart mops och en till hälften grå oc till hälften röd fatt. På sjelfwa nattduksbordet fanns alltid psalmboken, ähvene som Wallins och Chorei försök till nya psalmer. För öfrigt war amöblemanget i rummen ytterst lururiöst. dels i modern, dels tan: tik stil. Nära intill sängen, till höger om den, fanns en liten dörr, som ledde in till hans särskilda bönrum, dit han hwarje morgon, så snart han uppstigit, genast begaf sig, för att hälla bön, nägot som han aldrig urakilät. Lyckan följde honom i många är, och hans förmögenbet till: wärte dermed. J Helsingborg inköpte ban en stor stenhusegendom, med en widsträckt trädgärd. Det wackra läget förmädde honom att det nedlägga betydliga summor, hwarigenom ban ännu ytterligare förslönare platsen. Wid Wadstena egde ban äfwen en egendom, Qwisiberg. Ocksä vå dess förskönande offrade ban kapitaler. Unter denna tid infann fig äfwen hos honom bufwudstadens utmärktaste mån inom de högre klasserna ... och de kommo icke fås fom flygga spelgäster ... utan i ekipager, alla klädda i sina wanliga drägter, alldeles säsom till en annan bättre societet. Hand Tisdagå: ech Fredags.soireer woro framför allt lysande, och många ännu lef. wande, om oc mot grafwen lutande män, torde med förtjusning er: inra fig dem. Roulette oc) farao, samt dufat:vira med älarne på nio, woro de wanligaste spelen. Abrengren war, säsom den tidens män i allmänhet, sammansatt af mänga motsågelser. Utom morgonbönens andakt, uraktlät ban altrig att hwarje söndag infinna fig i kyrkan; bwarjemte ban canade slösande wedermälen af artigheter på presterskapet, företrädes. wis det, som tjenstgjorde i Jacobs och Jobannis församlingar; unrer det att han på samma gäng lefde en Sultans njutningsrika lif, ständigt inbjudande prester och proselyter på de nöjen, hwilka ban med Lucullistt fin smak förstätt att ordna omkring fig: seraljens, bordets och tärningarnas. YÅtterst swag för de förnäma och för deras umgänge, boppades har likwäl frändigt att lyan stulle gynna bos nom, att wid spelbordet funna plundra dem. Egoist i hög grad, glömde han aldrig de fattige, utan underböll en tallös skara, hwilka ban ordentligt hwarje jnlafton sjelf besökte, dä han till dem bru fare utdela gäfwor, ej glömmande nägon. Men oaktadt allt detta, skulle ban äfven erfara wanskligbeten af ett sådant lif. Wod Nrösdagarne emellan 1820 och 30 förlorare han ofantliga summor på fvel; fålde det sisinämnde året fitt yraftfulla, wäl ord: nade hus till Kaeding, och fit för det 30,000 Ror famt flyttade der efter till Röda bodarne i Kejserska buset, I trappa upp. Spelade åter, men allt med otur. Flyttade derefter till Jacobs torg. iver. fade, men med fortfarande förlust. Qwistberg war redan förfåldt. För att erbälla kontanter — beständiga aukrioner. Lösöreboct urp löses. Ruinerad och försatt i armod, inmanades ban 1838 på gålde frugan för en ffulvfedel ej bögre än 500 rdr. Återkommen på fri fot — frelade ban på smäflubbar — nya förluster. Råfad i mic fär, tog ban omsicer d. I Now, 1841 på Tre Remmare. Han begrofs på Jobannis kyrkogärd, hwarwid kyrkoherden, doktor Pets tereson, höll ett likral öfwer honom på hexameter. På hans graf finnes ingen sten, intet kors, den är ofänd. De enda, fom upprigiigt sörjde bonom, woro be fattige. Det enda, fom ban egde awar af heta fin förra rifedom, war likkistan. —— — För fubslribenterne inom detta Pastorats gemensamma förfam: lingar till upvresante af en minneswärd äfwer afl. doftor Halldacf fär undertecknad bärmed lemna en kort redogörelse, med tilfännagifwande att ban numera fullgjort sitt uppdrag och till bestämd tid förstaffat ifrågawarande monument, utfördt efter den riming med tillhörande instription, fom blifwit wid allmänt möte enbälligt ans tagen af stiftarne och andra tillfallade rädgifware såwäl inom fas den fom från landet. J affeende Å skuffristopm Får kanse HM