willningsafdragen winnes. Då s bifölls, inlade Hr Rosenblad derc: mot en reserwation. Wid frågan om beskatiningen å priwabanker, vurade fig frih. Palmstjerna, grefwe af Ugglas, br Rosendlad, br Lagerhjelm m. fl., mot de 15 proc. af inkomsterna som blifwit dessa inrättningar älagd; br v. Hartmansdorff ansäg att procenten för alla borde wara lifa, men utgå af bela den werkliga inkomsten. qoresteståndet remitterade till wederbörliga utslort Kongl. Maj:ts i förra plenum aflemnade nädiga propositioner. Hos Borgarestäåndet fortsattes och slutades föredragningen af Bewillnings:-utskottets Betänkande, N:o 4, angående grunderna för den blifwande Allmänna Bewillningen samt föreskrifterne för deras tillämpning. Af detta Betänkanre bafwa Ss 10, 11, 14, 16, 27, 29, 35—2 mom., 42, 73, 74, 81, 88, 89, 91, 92, 102, 103, 105, 108, 119, 121, 125, 137, 144 od) 145 blifwit äterremitterade, men öfriga paragrafer hufwudsakligen godkända. På Or Talmannens framställning beslöt Ständet, i enlighet med bwad Talmansfonferenfen föreslagit, att Konstitutions ulskottet memorial, N:o 7, med förslag till åstilliga ändringar i grundlagarne, skulle förekomma den 27 in: newarande månads. Hos Bondeständet reserwerade fig Nils Persson Kylander oc Lars Rasmusson emot ständets sista plenidag sattade beslut om återse remiss af bewillningsutskottets utlåtande rörande Strindlunds få kallade andra motion angående städerna. Lars Rasmusson fann Ständets beslut ytterst klanderwärdt, säsom stridande mot deg beslut angåäen: de Strindlunds första motion, han framställde slarpa anmärkningar emot motpartiet, och äfwen mot talmannen, derföre att utskottets föra flag ställdes under proposition. Talmannen böll, med enledning af Lars Rasmussons anmärkningar mot honom, ett tillrättawisande före drag, hwilket denne emottog med tadfambet, dot med uttryckelig önskan att det måtte i protokollet inflyta. Sablström anböll, att till protokollet få anmärkt, att Han. ej warit närwarande nåstl. Lördags plenum. Rutberg förswarade talmannen mot Lars Rasmusson un: der förmenande att anförandet wore sädant, att det ej förtjenade af seende; men detta hindrade ej Andere Erikeson från Elfsborgs län med flere, att instämma uti Lars Rasmussons anförande. Slutlis gen biföllos Statsutskottets asstorkande betänkanden N:ris 113, 114 och 118, men N:o 133, som afstyrkte bifall å wäckt motion om bes srielse för rusthällare att under krig remontera och ersätta utvedninggpersedlar, äterremitterades; widare biföllos Ekonomidutskottets N:ris 89—92, alla afstyrtande; N:ris 93, 94 lades till handlingarne. (Bore.) utrikes Nybeter. Danmark. Köpenhamn d. 21 Maj. Konungen lärer bafwa upyskjut it fin resa till Sleswig på någon tid; deremot ämnar han snart göra en tur till Bornholm. — Det berättad, att baron v. Pechlin innan fort skall begifwa fig från S:t Petersburg till Warschau. Det är ide otroligt, att kejsaren af Ryssland har önskat danske gesandtens närwaro wid de fonferenser, fom skola ega rum emellan Ryosslands, Österrikes och Preussens monarker, oc) hwarwid den danfftyffa frågan säkert fom: mer att spela en wäsentlig rol. — Privata underrättelser från Holsten äro ingalunda tillfredsftällande. Konungens auktoritet har i detta hertigdöme icke det minsta att betyda; de twenne tyska kommissarierne och den s. k. civilaufto riteten handla och wandla fom de behaga. Man fan göra fig ett begrepp härom, då man erfar, att departemenschefen för friggmwär sendet, öfwerste Sewelob, ensam afgifwer underrättelse till öfwerste Thimen, och att hwarken generallöjtnant Bardenfleth etter grefwe Criminil hafwa det minsta att säga, eller erfora något om safernas gång. Under sädana omständigbeter är det ej underligt, att fonuns gen af Danmark, säsom hertig af Holsten, nedlagt bögtidlig protest 2 DsAf Non utaf de yska fommissarierne uypULrättade hol.