srgor, som lange legat Hu afgörande beredda, samt huruwida re: geringen wisat sig ega nägon bestämd riktning och om denna förer sambället framåt eller twertom? — Wid framställd proposition cd) sedan twänne talare afstätt från yrkandet om ogillande af ett par on: märfkningar, blef propositionen, att afveln, litt. A of betänkandet, innefattande för anmärkningspunkter, enligt 107 NR. F. måtte läg: gas till bandlingarne, med Ja beswaradt; hwarefter Ståndet ät: skiljdes kl. 10 e. m. — Uti Prestestandet lades äfwen alla anmärkningspunkterna till bandlingarne; men endast den ena eller den om reglering af Bewär ringsmanskapets indelning till öfningar, med förklarande af Ständeis ogillande. Derjemte förklarade Ständet Konftimtiontsutfotiet hafwa warit obefogadt att enl. 37 Nifsdagevrdningen föresla ve af Vt slotlet under Litt. B. hemställda trenne underd. strifwelserna till K. M. med anbällan 1) att swensk medborgarrätt ej må bewiljas ute ländsk man förr, än ban wifat sig wara frän fit förra notionalitete förbällande fufallad. 2) angående närmare bestämmmngar rörande de ändamål, för bwilfa aktiedolag må stistas samt 3) att rascrande under fredstid af någon bland rikets fästningar 4j må företagas utan R. St. hörande. J öfrigt lades afdeln. Vitt. C. angående de af Utifottet underkända anmärkningsanledningarne till bandlingarne. — Hos Bondestandet föranleddes någon diskussion, tuhrvudfaf: ligen i anltäerning of de under Litt. B. of Uisskoner föreslagna frrifwelser. Rutberg och Strindlund yrkare, att talmannen måtte bära wägra preposition, emedan det förmentes wara stridande mot grund: lager, att Konstitutions utslo:tet sjelimant föresloge Rile:s Siänder, att bos K. M:t framställa underd. önskningar, hwilket tillbörde Eko nomt-utffottet, efter derom :räckt motion. Men oaftadt dessa talare understöddes of Bondeständets fefr terore, medelst ett skriftligt anfö rande, förswarades dock den molsatta asigten med den bewisande styrka, i synnerbet af P. Sahlström, att talmanen gjorde yrorpofi: tion på alla tre punkterna, bwilken med skatlande ja teswarades. Aseln. Vitt. C. lades ad acta. (Borc.) Plena d. 10 Maj. Borgareständet afbpröt i dog på talman nens framstallning bebandlingen of Bewillnings-betänkandet, för att enligt förut fattadt beslut, upptaga dechargefrägan. Bade skrifiliga oc muntliga anföranden, fon öfwer den sednare förekommo, woro särteles inzeballsrika, synnerligast br Penes, bwari ej blott on ted: ning af beta det sedan 1844 följda systemet med def; slapphet och farafterslösbet gjordes, utan och påpekades, bwad nationen behöfre och kräfde i många af de flora fambhäållsfrånorne. — Refultatet war, att justimenatoministern och chefen för landiförswaret måtte entledigas från fina befatningar, hwartill skälen uti anföraudet till: räckligt blifwit ädagoalagda. För hela minist:erens, med undantag af sjöministerns, afgnäng talade brr Sundler, Warn, Billström, Brinck, Björck, Winge ech: Falbam, bwaråtreck bir Efrolm och Rinman tycktes luta, hwaremot br Halling och med honom instämmande hrr Ef och Collen, men sonnerligast ber Gczelius oc Lagergren med större och mindre nåltalighet önskade, att fonstitutionsulslottets me: morial mätte läggas till pandlingarne. Det sednare förfwarade bögst widlyftige flera utaf br Hobenhausens öfwerklagade åtgöranber; men förgäfwes. DÅ tiokussioncn blifwit slutad, framställdes först proposition om standet slulle tillämpa 107 8 R. F. och 29 c IN. O., eller tågga memorialet till bandlingarne. Med 33 rösier mot 11 antogs det föra alternativet. Den andra frågan, om föntra: proposition, ställdes mellan aflägenandet ur konselien of bir Sparre ed) Hohenhausen, eller of den sernarc allena. Sheen bärwid blef förra alternatwet gållande, och wid slutlig omröstning blef med 31 ja mot 12 nej beslutadt, att skrifn else till Konungen slulle asgå om hela minifterens, med undantag af sjömiuistern grefwe Platen, entledigande. (A. B.) Daunumark.