till inlösen hembjudas. (L. P.) Riksdagen. — D. 7 Maj. Emot hwad man ännu i gär middag allmänt förmodade, har i följd af en öfwerenskommelse i talmanskonferensen, dechargebetänfandet redan i dag förewarit säwäl i presteståndet som i bondeständet. Uti det förra har debatten skett punktwis, och de anmärkningar, fom warit i de 4 första punkterna framstälda, blifwit lagda till handlingarne. Fortsåntningen följer i afton. Hos Bondeständet föreföll i ämnet en ganska lugn och wacker diskussion, deri yrkandet af några ledamöter om hela ministerens entledigande i all: mänhet, möttes med den invändning, att om alla de nuwarande rädgifwarne afskedades, man möjligen kunde få wärre och icke bättre i stället. Sådan hade ätminstone erfarenheten warit wid förra uför dagen. J följd bäraf, blef propositionen ide framställd på hela rådgihvaresperfonalenå skiljande från embetet. Deremot yrkades allmänt, att, pä grund af hwad af konstitutions-utskottet blifwit anmärkt i 3:dje, 4:de oc 6:te punkterne, emot chefen för landtförfmarsdepar:s tementet br statsrädet v. Hohenhausen, Nikets Ständer borde bos K. M:t i underdånighet anhåsla, att Han wille utur statsrädet oc från embetet skilja bemälde rådgifware. Wid härom framstäld pro. position, blef denna med enhälligt ja af ständet beswarad. Och bes flöt siändet derefter, att, med godfännande af anledningarne till on märkningarne mot de öfrige rädgifwarne, lägga betänkandet i dessa punfter till bandliagarne. Öfwerläggningen sortsättes i afton, då äfwen Nidderskapet och Adem torde företaga ärendet. Wi Borga: reståndet förckommer det ide förrän om lördag. — Preftes oc Borgarstänmcet ha dag bifallit det of Kongl. Maj:t äslade anslaget af 12,000 rev bko. för beredande af tillfälle för ins vufiriidfare och arbetare att besöfa Londonererrositionen. — Debatten öfwer Decharge Betänkaudet fortsattes och slutades i går afton hos Preste och Bondeständen samt började hos Ridd. o. Adeln. Uti det sistnämnde, der, under gamla regimens rifsdagar, och ännu 1840 diskussionen war af både omfäng och interesse, war den nu både temligen knapphändig och betydeliclda. Jcke eng Or v. Hertmansdorff war dermed nöjd, utan tycdte den wara alltför osammanbångande. Od) huru kunde den annat wara, då nåstan alla talare uteslutande uppehöllo sig wid befogenheten eller obefogenheten af de speciela anmärkningar, fom Uiskotter framställt och ide försöfte att gifwa någon allmän karafteristif of styrelsens werksamhet och allmänna riktning. Nu liknade debatten snarare ett colloquium fas miliare i ett Utffott öfn er wiosa runkter, än en allmän debatt, i den wigtiga fråga, buruwida londets regering förtjenade dess för: troende, om Statsraden iafttagit Rikets sannskyldiga nytta samt med nit och drift fina embeten förwaltat. Genom den trånga kretsen, inom hwilfen debatten stängdes, blef den ochså nåftan utan allt in: tresse, ehuru en oc annan talare t. er. Orr Sandströmer, E. v. Troil, v. Hartmansdorff oc R. Tv. Cederschiöld i flera punkter yttrade fig ganska upplysande oc) den sistnämnde äfwen ganska fris modigt oc oförbebällsumt. — Konstitutions-utskottet ansattes illa af bir Lefrn och Wrangel samt frib. S. Stedingk för anmärkningen mot Krigsministerns reglering af Bewäringsmanskapets wapenöfnive gar; det torde likwäl icke wara så sarligt som det tät. Den allt mer oc) mer hopskrumpna minoriteten vå huset ålnöjde sig med att reservationswis begära återremiss af betänkandet, för att erhälla en förändrad uppställning of betänfandet. Frih. A. Raab bade i den: na syftning ett fortare träffande föredrag, hwari br frih. Teråmeden och br W. F. Dalman sig förenade. Det gick ut på, att Kon stitutionemskettet stulle åläggas beswara följande frågor: Huruwida Konunaens rädaifware äfwen bibehålla fonunaens fäårfrnende 8 mg