Ey IA AA SIE TSH titttittte VID iman iwarea utaf degsa barnen? Wi få en här af hundra tusen på ett tiotal af är, oc på det nästa tiotalet bundrafemtio, kanske två hundra tusen wi dare. Mänga dö af wanslötsel och af många orsaker, men de fom lefwa, hwad blifwer af dem? J hufwudstaden är nära en tretjes del oäfta af de barn fom ärligen födas. Hwad mån warda utaf deesa? Hwad hafwa wi att af dem wänta? Alla dessa olyckliga, de blifwa ide tryckta till något fadershjerta, då de komma till werlden, ingen faders wälsignelse kommer öfwer dem, — modren, om bon icke är i grund förderfwad, blyges öfwer dem, eller om hon är djupare sjunken, förbannar hon dem. Mänga af deesa beflagands wärda wasen lära aldrig att känna hwarken fader eller moder. De halpwa intet godt att påbrå; ädla tänkesätt, godt sinnelag, goda ans lag hafwa de ej kunnat ärfwa, — och deras uppfostran, burudan är den i allmänhet? Af alla omständigheter, fom äro förenade med deras tillvaro, bar man fullfomflig grund till det pästående att af dem, fom få lefwa, funna te flefta, enligt den stränga lag, fom berr: skar mellan orsak och werkan, omöjligen blifwa annat än bamnbus far, stöfor, tiufwar, mördare och oduglingar. Dertill äro de födde, få widt vet kommer an på föräldrarne, och dertill blifwa de meråndels urpfostrade, ty de få tidigt lära allt ondt, i det de blifva utan märd omfringfaftade i denna arga werden, fom har tillräckliga ut: wägar att lära dem det onda af alla flag. Snart börja de att tänka på huru liten färlef oc ömhet de fått råna. De känna inga christliga pligter, de anse fia berättigade att wedergälla ondt med ondt, de få röna färlekslös och egennyttig behandling, de hata hela werlden, ty de bafwa ju ingenmting att tacka för. Man uppföder dem af twång och med egennytta, man utdelar dem på auktion ät den minstbjudande, som will försörja dem od) den minsibjudande är wanligtwis den härdaste; ban beser det arma barnet under auftionsklubban, han beräknar bars nets ålder och krafter och det arbete han af de späda lemmarne fan päräkna, och we då de barn som äro swaga, få att den snäle winningslpsine wärdaren winner mindre än han päräknat! Wäl finnas barmhertige menniskor bland desse försörjare men de höra, thy wärr! till undantagen. Goda förerömen få de arma barnen ide fe, ädla kan slor blifwa bog tem ide wäckta, goda tänkesätt icke inplantade, till tacksampet få de ingen orsak, men sä mycket mera wäckes hos vem bot och hämd — ech de hämnas, de hafwa redan börjat det, od) hjelper ide den Allsmägtige wårt arma land med någon under: bar wändning, få blifwer pämden förskräckligt blodig och wi hälla på att urpföda den bär af bödlar, fom skall slagta wåra barn eller barnbarn, uppbränna deras bug och sköfla deras egodelar om de ega nägot. Men denna här af farliga menniskor fär en stark magt på sin sida af de otaliga arma menmiskor, som uppwåxa i få fattiga och bedröfliga lefnadsföechällanden, att de i det dystra föräldrahemmet ingenting gott få lära. Föräidrarne — ad! huru ofta händer det ide att te äro få ogubaftiga att deras bön är swerdom, deras bis bel är kortleken, deras urpbyggelse tjufhistorier ur tidningarne, deras himmel bränwinsflaskan od lastlernas retelser! Hwad godt kunna då barnen lära! Och i mänga bus, fom ingalunda äro fattiga, ja äfven i många, fom höra till de s. k. bildade, lära ändå barnen ingenting godt, utan uppwexa utan alla cristliga tänkesätt, de lära att förakta Christendomen och att hylla de falska tänfesätt, fom nu med mycken ifwer spridas. Titninge utgifware, fom arbeta vå art sprida ochristliga tänkesätt för att omstörta bäre siudomlig oc ment: lig ordning, utdela fina blad utan betalning till wära folf.ffodärare och bedja dem understödja deras nya lära och derase, såsom de låta påstina, wälmenta arbete att lyckliggöra menskligbeten. Öwad är häraf att mänta? En del of wåra follskolelärare äre fasta, redliga mån, fom ide låta insnärja fig, men andra äro dels redan wilfee förda, dels swaga och kånna fig smickrade af ett få betrante!? för: trocnde; det syncs dem sasom om de derigenom blefwe lyftade till en betydelse, fom de ide ränkte på att de egde — få blifwa dessa gudlösa tänkesätt inplantade hos folkot och så mäste de arma harnen