Article Image
kunna wägra proposition å remiss, men öfwerlemnade åt ständet att för sin del besluta om remiss skulle ske eller motionen förfalla; och segrade wid votering denna sernare mening med 37 röster emot 12 för remiss. Hos Bondestandet upptogs hela förmiddagen med föredrag emot efonomiusstottets betänkande n:o 57, om bewåringsmanslapets wapenöfningar. Cbristen Andersson, Johan Pereson, Falk, And. Pereson, Gezelius m. fi. uppläste skriftliga anföranden; munteligen yttrade fig Sahlström, Swartling, And. Erikosson från Eljeborgs, län, Ösiman, Nils Persson, Lars Rasmusson, Peter Claesson, Nils Jeppson, Ola Måänsson m. fl.; återwinnande af walfrihet af maren syntes ligga ständet synnerligen om bjertat. — Strindlund fann i afseende hårå ett fontraktobrott hafwa genom förordningen af den 3 Febr. 1849 bilifwit begånget mot 1812 ärs riksdagsbeslut; talaren föreslog ben utwäg, att wid behandlingen af 4:de hufwudtiteln wägra anslag till bewäringamanskapets wavenöfningar, och endast bewilja kreditiw, att för betackande af kostnader för bewäringsmanskapets inöfwarde båfla konungen tillhanda, i händelse man befarade fienders inbrott i landet; — betänkandet återremitterades; ätskillige talare ansägo dock sädant beslut ide medföra nytta, då 2 ständ bifallit bes tänfandet i fin helhet och 2 i flere punkter. Under aftonplenum återremitterades först Efonomiutskottets bet. n:o 58 ang. böters anwändande för felaktig nummerhäst, enär utskot:et icke nämnt ett ord om den redowisning Jöns Mänsson i sin motion önskat, samt enär flere ledamöter från Skäne intygade fin bafwa be kant att sådana böter mottagits till ett belopp af flere 109, ja 1000 rdr utan att mer än omfring 30 rdr kommit sfrigsmanshuskassan till godo. — Wid föredragning derefter of betänkandet n:o 59 ang. nedsåttande af en fommite för underföfning af städernas priwilegier, begärde ingeu ledamot ordet hwarken för eller emot betänkandet, men, wid framställd proposition vå bifall, hördes många röster rora ja, andra äter nef, få att öfwerwigten ide kunde skönjas; votering begärdes, men sädant bestreds af Strindlund, fom påstor, att vå ingen anfört skäl mot betänkandet, egde ingen eller rätt att ropa nej; Sahlström och Mattis Pereson hördes bland andre deremot pästä, att motiveradt afslag ide erfordrares; denna äsigt ansåg talmannen grundlagsmässigt sig ock böra biträda. Strindlund begärde ordet, för att till upplysning uppläsa äiskilliga bandtingar, hwiiker talman: nen ansäg icke funna förwägras; dessa upplästies aulså, men för ine nehållet torde dock högst få kunna redogöra, emedan standet under uppläsandet tycktes angripet of en häftig bröstwärk; men Petter Clacs fon, fom derpå begärde ordet, wägrades att yttra fig, enär han få dant ide begärt före propositionens framställande; dock, det oaktadt, fit ide blott ban tillfälle att gifwa ständet tillkänna, att han äns nade rösta ja, enär fråga ide wore att inskränka städernas privvile: gier, utan att bereda jemlikhet i skattckördorna, utan äfren Rutberg lyckades framställa nägra ord i enahanda anda. Votering stedde nu, fom utföll med 60 nej mot 38 ja, hwadan betänkandet war afe slaget; emot beslutet reserwerade fig Ruberg, emedan bifall skulle hafwa medfört nytta för ständerna sjelfwa; Petter Classon, emedan nödwändigbeten hade fordrat en annan utgång, och förmenade refer: wanten, att ståndet numera ide hade skäl ropa på skattejemkning, den det nu sjelfwilligt motarbetade, men fann reserwanten sin :röst deri, att frågan ide wore död utan blott uppssjuten, wädjande tid kommande gencrationer att ide af förkärlck för annat ständ, undan: stjuta sin egen fördel. Äfwen Strindlund reserwerade fig med före klaring, att sådan manöwer fom denna, ide inträffat sedan är 1822, då han först blef riksdagsman; tillkännagifwande derjemte, att han redan år 1834 börjat att samla materialier till sin motion, utan att bod hafwa erhållit dem fullständiga, förrän sedan sista rifsådag; oc beklagade han ständets blindhet att på detta sätt motarbeta ffatter sörenklingen, ehuru obeftridligt wore, att embetosmän ech jordbrukare draga lasset och betala alla skatter; anhöll dessutom att få inkomma mopd sfr:ftsis reseroRation. den han wille, iemte disknesionen i ämne

12 april 1851, sida 2

Thumbnail