Walen inom samtlige riksständen slola förrättas i den ordning hwarje ständ för sig beslutar och konungen gillar. Hela riksförsamlingen skulle, under namn af riksnämnd, fam. manträda på ett rum för att der, i nära öfwerensstämmelse med den ordning, fom för närwarande år stadgad inom rikoständen, di skutera och besluta uti alla allmänna frågor. Således skulle iden: na nämnd alla motioner rörande nämnde frågor först wäckas och remitteras; äfwensom konungens propofitioner och skrifwelser samt utstottens förslag och betänkanden först Mulle ingifwas till riksnämn den samt öfwerläggning oc beslut derom ega rum. Decsa beslut stulle gälla säsom rikets ständers, när förslaget blifwit af nämne dens majoritet afslaget eller nedlagdt, eller når sädan fråga, fom afgöres efter tre ständs beslut blifwit af riksnämnden bifallen ntan votering, eller med en pluralitet, utgörande minst twå tredjedelar af de röstandes antal. J alla andra fall skola besluten underställas riksständen. Stans na derwid twå ständ emor twå uti beslut angående bwad rifsnämns den hemställt i frägor rörande statsreglering och bewillning, eller bankens och riksgäldskontorets förwaltning, inkomster och utgifter, eller angående andra frågor, fom ej funna föresalla, gälle då te twå ständs mening fom med nämndens öfwerensstämma, men då, i andra frågor, twå ständ stanna mot nvå, förblifwer det wid hwad förr är stadgadt. Alla ändringar i grundlagarne skola fortfar ande erfordra alla fyra ständens beslut. Bland öfriga förslag till förändringar af wigt bör antecknas, att icke mer än ett ständigt utskott finnes i grundlagen stadgadt, eller det få kallade granffningsutffottet, hwilket egde gransla statsrädsprotokollen samt afgöra sliljaktiga meningar mellan riksständen om grundlagarnes rätta förständ. De öfriga utstottens antal och beskaffenbet, skulle, få widt referenten rått fattat, destämmas genom riksnämndens beslut, likwäl med den inskränkning, att ide något pos sitivt beslut finge i någon fråga sattas, utan att den först warit till utskott remitterad. Statsrädets ledamöter slulle wara walbara till riksdagsmän, men äfwen dere st de ide Härtill dlifwit kallade, ega såte i riksföorsamlingen samt funna ver deltaga i öfweriäggningarne, men icke i besluten. -Kongl. Akademien för de fria konsterna har i dag baft sin vögtidliga ärsfammanfomft, wid hwilken H. K. H. Prins Gustaf, Alademiens kansler, presiderade. Vice prcses, Öfwerintendenten Anckarswärd, uppläste en öfwersigt öfwer konstens utweckling inom fäderneslandet under det förflutna ärct samt korta nckrologer öfwer under årets lopp aflidne utländska ledamöter of Akademien. Afa demiens sekreterare, intendenten professor Nyström, höll derefter ett intressant föredrag öfwer konstutwecklingen i utlandet under det för: gängna äret; hwarefter Akademiens pristeliningar af kansleren uts delades. Marinmåälaren M. Larsson erhöll den kongliga medaljen. För en historiemälning öfwer det af akademicn utsatta prisämnet: vJngeborg, fom mottager underrättelse om Hjelmars död erhöll hr J. W. Wallander den hertigliga medaljen; säsom prisbelöning i högre avdhitefturffolang öfre afdelning för ett botell för en rik hand: lande i en fjöftad tilldelades architekteleven Å. M. Sriering den hertigliga medaljen oc) i samma slolas nedre afdelning för begrafe ningsplats åt en mindre frad ät architektseleven C. F. Forssberg den Meyerska medaljen. Niskilliga smärre medaljer, jettoner och penningeunderstöd för flit och goda framsteg uldelades äfwen. Hög: tiden afslutades med ett tal af H. K. ÖH. Akademikaneleren, hwari ban tackade lärarepersonalen för det nit, densamma ådagalagt samt eleverna för flit och framsteg, samt yttrade att utom i känslan af nödwändigheten att ega en god grundwal för sin konstwerksambet, borde en särskild uppmuntran till ifwer i studierna nu ligga deri, att de Swenska konstnärernes arbeten ide stängas blott inom Swe FF oo Asbrnlae ÅR 4 År RNE nef ÖEE. RRAA. AAA. .