Imtosarterne, BOLA sorst I Rassel orona paletnu, VW oereltet vegiswa fig till Holsten. Emedlertid trotsar insurgentregeringen alla föres ställningar och warningar; def organer jubla redan öfwer, att kommissarierne skola komma för tidigt eller för feat, men alldeles icke i rätt tid, och äfwen när de ankomma skall man nog förstä att är ter draga ut förhandlingarne på längden, fi att ett slut på det uppe roriska regementet genom Tysklands hjelp wäl knappast få snart fan förwäntas. — D. 17 Dec, Angående kommissarierne beter det i Nat. 3eit.: Under det efter en mycket spridd underrättelse grefwe Leiningens och gen. Peuckers kommissariat för Kurhessen sedermera äfwer skulle sträcka fig till Sleswig-Holsten, berättas of nu frän en eljest wäl underrättad fälla, att en i detta afseende uppkommen skiljaktighet es mellan Preussen och Österrike nu blifwit jämkad på ett annat sätt. Preussen tolkade nämligen Olmiätger-behämmelferna i början fom om en af begge parterne utnämnd kommission först skulle pacificera Kurhessen och derefter Holsten; men det i bolstenska armeens foms mando inträffade ombyte synes dock nu hafwa föranledt preussiska regeringen att medgifwa, att kommissarier straxt afsändas till Hol sten. Först war hr v. Schleinitz, förre utrikesminister n, defignerad till denna mission, men ban har afslagit att ätaga sig den. Det beter nu, att gen. v. Lindheim emottagit uppdrager. — d. 18 Dec. Angående Holstens pacifikation innehållerHamb. Corr. från Berlin följande: Enligt den allmänt utspridda äsigt, att förnyade krigsurpträden skulle följa på gen. v. d. Horsts utnämes nande till öfwerbefälhafware för den sleswigbolstenska armern, bar man skyndat att utse de kommissarier, som skulle afsändas till Hol: stens pacifikation. Gen. v. Lindbeim bar frän preussiska sidan dfwertagit detta wärf. Men i förwäg för kommissionen skall ännu en ätwarning wara afsänd till stäthällarskapet, bwaruti detta all: warligen afrädes, att än en gång göra bertigdömenas öde beroende of ett flag, då man i sädant fall ide kunde garantera för iafitas aandet af bertigdömenas rättigbeter, och knapt ens skulle funna för: bindra Holstens besättande af Danskarne. Utan att wilja un dersöka, huruwida denna uppfordran är allwarligt menad, är det knapt antagligt, att stäårbällarskavet skall ätlyda dessa förmaningar mer än wanligt. Alla sädana försök föra till intet, och det kan nu endast wara fräga om stätbållarskapets afsättning och äterställandet af den rättmätige landsherren. — J Rendsborg bar en for parad afbållits med 5000 man. Tidningarne innehälla nu officiel förteckning öfwer det nyligen skedda utnämnandet en gros af löjtnanter (omkring 100). — Från frigss skädeplatsen intet anmärkningswärdt. Tyskland. Man förbereder fig till konferenserne i Dresden, som skola börjag d. 23 Dec.; men tyska mafterne af andra och tredje rangen bysa fort misstroende för det fom blifwit afgiordt i Olmärs, och frukta att de twå stormakterne öfwerenskommit om vunfter, fom göra ingrevv i de mindre staternes oafhängigbet. Det är isynnerbet Bay: ern oc) IZärtemberg, från bwilka motständet utgår, och då man bes traktar de bittra artiklarne i tyffa bladen, synes enigheten på längt när ide wara äterstäld. Jnbjudningar till konferanserna i Dresden äro utfärdade till alla förbundsregeringar, bwaruti det beter, att man redan året 1848 war ense derom, att förbundsförfattningen war otillräcklig, och att rätta tidpunkten nu inträffat till en reorganisation. Refultotet of konferenserna skall föreläggas alla tyffa regeringar, och sedan deras bifall är inhemtat, skall den nya förfatmingen proklameras genom den nya centralorganen. — Det heter att jurst Schwarzenberg skall öppna konferenserna. Nyare underrättelser förmäla, att oaktadt ala rykten om de mindre staternes missnöje med besluten i Dlmäg, man likwäl ser att alla staterne, till och med Bapern, reducera sina armeer.