engelfft lån på 10,000,000 p. st.; men enligt torwärdiga Underråte telser bar man fig ingenting härom bekant i finansm inisteriet, och tror fig med landets egna medel fullkomligt kunna bestrida alla föres fallande utgifter, i synnerhet fom de fredliga utsigterna allt mer och mer uppklarna. — Armeend mobilifering erfordrar, utom de första uppfällninggs kostnaderna cirka 20,000,000 rdr, mänadiligen 7,000,000 kontant. Fraukkrike. Paris d. 26 Now. Det pästäs sasom säkert, att gen. Chans garnier fullkomligt och uppriktigt försonat fig med Ludwig Bonaparte; han skall nu lemna befälet i Paris och öfwertaga högsta befälet öfwer en odserwations-armee wid Ryen af 60.000 man. Men majoriteten i national-församlingen lärer ide wilja medgifwa fame mandragandet of nägon armee wid Ryen, juft för att Changarnier ide stall funna aflägsnas från Paris. — kösa rykien omtala en fullkomlig omwerling i politiken i följd af från London ingångna uppfordringar; Frankrike fall på ett afs görande sän fälla fig på Preusens sida. — D. 27 Now. Frågan om de inre angelägenbeterna mänges allt mer och mer tillbafa, ju mera man befarar att ett frig i Tyfte land slutligen blifwer oundwikligt. — Mols har blifwit wald till president i utskottet för anslaget till trupputstrifningen; hans wal synes ätminstone icke wisa nägon synnerlig sympattzi för Preussen å majoritetens sida. Turkiet. Från Aleppo skrifwes d. I Now.: De nnkiska rebellerne i 3:ne qwarter af staden hafwa efter tre dagars kamp blifwit helt och bältet sufwade. Gencralguvernören bemäktigade fig Abdullah Ba belsis jemte 5 andra bufwudmän för insurrektionen. Trupparne plundrade rebellerne, och man räknar bland dessa 500 döda; af trup parne 72. E-———— (Jnsändt.) Herr N. R. Munck af Rosenscöld bar i sernaste numret af Skånska Korrespondenten putrat sin förmenante att den i n:o 93 af Helsingborgsposten införda öfwersänningen af hans dedikation till Statsrådet Sandströmer fule hafwa cumbheten, okunnigheten eller afundfjufan att tacka för fin uppkomst. Med anledning häraf wäga mi uttala en nissning, fom wi höllo på att göra redan wid genom läsandet af sjelswa dedikationen, men fom ej då uppgick till flarbet för of, den nemligen att br M. af R. brufar att i fina frifter ins lägga en förborgad mening (sensus absconditus), hwilken är wida skild från den mening, fom orden, på wanligt sätt förstädda, uttrycka. Skulle denna gissning wara grundad, få blifwer of derigenom ätsskilligt förut obegripligt klart, om odfå en vel af hwad br M. af NR. i fina upp: satser yttrat ändock blifwer för oss inswept i dunkel. T. ex. buru han fan förmoda att nägon skulle afundas honom författandct af en afbandling, hwilken enligt bwad det förljudes, af Lunds unwersiiets filosofiska fakul tet enhälligt blifwit improberad d. å. förklarad alldeles oruglig, det år och förblifwer för of fullfomligen obegripligt. Ejheller tilltro wi of att gissa hwad han menar med ofunnighet, ty i ordets wanliga mening funna wi ej anse denna egenskap wara ädagalagd genom den ifrägawarande öfwersättningen, hwilken utan twifwel skulle af sjelfwaste profecsorn i romerska wältaligheten förklaras wara riktig. Huru br M. af R. kan debitera öfwersättaren för dumbet synes of; ej få obegripligt, ty den förborgade betydelsen af detta od i br M. af R:s srräk är utan twifwel den af fundet förnuft. Likså syntes det ess blott wid första päseendet underligt att br M. af R. ej tillerkfänner öfwersättaren perfonlighet, ej anser bonom för ett yefonligt wäsende, utan anser honom för en perfoniftfation, en idce, ty snart insägo wi, att han funnit öfwersättaren få folfomlis gen hafwa fört det allmäuna wettets talan, och uttryckt den allmänna, förnuftiga opinionen, att han kan betraktas säsom en personifikation