Män, stolen ät denna, på Fäderneslandets inre förhällanden djupt inwerkande fråga, egna den sorgfälliga granskning och mogna pröfning, hwartill Eder kärlek till Fosterlandet oc) Edert upplysta nit för def dyrbarafte angelägenhet måfte Eder mana. Wår bufwudfafligafte näringsgren, åferbrufet, har under de fed nast förflutna ären i allmänhet warit wälsignadt; handel och sjöfart hafwa af de politiska rörelserna inom Europa lidit mindre än man haft anledning befara. En lycklig följd häraf är den fördelaktiga ställning af wära finanser, som Jag skall för Eder framlägga; och fer Jag mig med fägnad i tillfälle att föreslå en lindring i de ffatts dragandes börda, genom upphörandet af den särskilda bewillningen till betäckande af det anslag för krigsrustningar, hwilket Rikets Stäns der wid sednaste Riksdag högsinnadt anwisade till ett belopp, som icke blifwit till fullo anwändt. De medel, hwilka I, Gode Herrar och Swenske Män, til eTementar-lärowerfens förbättrande wid sednaste Riksdag bewiljaden, hafwa af Mig till det dermed affedda ändamål blifwit anwända, oc) Jag fer i de till följd häraf redan införda förändringar en till: fredsställande borgen för det uppwäxande slägtets framfiridande bilds ning. Åt den ytterligare utwecklingen af denna wigtiga angelär genhet skall Jag egna Mina oafbrutna omsorger. Från den farsot, som hemsökt de flesta af Europas länder, bar ide heller Swerige blifwit sullkomligen förskonadt; men då densamma warit mindre wäldsam och mindre kringspridd än wid dess första uppträdande, torde Wi äfven funna hoppas att den stall blifwa snart öfwergående. De ätgärder Jag ansett Mig böra mot farsotens spridande widtaga, bafwa warit förestafwade af hvad Jag om Fols kets tänkesätt och önskningar i detta afseende bade Mig bekant. Gode Herrar och Swenske Män! Då Jag nu förklarar Edra öfwerläggningar öppnade, nedkallar Jag öfver dem den Högstes wäl signelser, och förblifwer Eder alle samtligen, samt hwar och en i synnerhet med all Kongl. nåd och ynnest städse wäl bewägen. Derefter uppläste statsrädet Fåbreud berättelsen om bwad i Rifets styrelse sedan förra riksdagen fig tilldragit, hwarefter landts marskalken och brr talmän uti underd. tal å riksständens wägnar, hälsade H. M. Konungen. (CU. 9.) utrikes Nybeter. Danmark. Köpenhamn d. 26 Now. Af de i dag ingångna tyffa tidnin gar inbämtas, att det troligen ide kommer till krig i Tysland, lif fom det deraf synes att stormakterne fortfara att på bot mest ber sämda sätt warna Preussen från att lägga nägra hinder i wägen för förbunds exekutionstrupparnes marsch till Holsten. — Åyssland har änyo uttalat fig på det bestämdasle mot Preusfen i anledning af bolstenska saken. Kejsaren har beslutat att angripa Preussen med full makt, om det motsätter fig interventionen i Holsten; ett bewäps nat motständ emot exekutionstrupparne betraktas säsom en friqsförs floting af Preussen emot Ryssland. — England bar, enligt Conf. eit., afsändt en depesch till Preussen, med uppfordran att hålla fred med Österrike och att öfwerläta Holstens pacisikation till de fyra stormakterne. Grefwe Westmoreland wäntas till Berliu, för att personligen understödja dessa fordringar. Samma notis meddelas äfwen af Berl. Nadyr. med tillägg, att Westmoreland ty wärr ide lärer medföra de behagligaste underrättelser. — För de af Frank: rife nu förebafwande rustningar är man ide få alldeles utan fruktan i Berlin, och flera underrättelser synas antyda, att äfven Franlrike besämt påyrkar ett slut i de holstenska angelägenheterna. — J följd af dessa energiska fordringar af stormakterne synes Preussen allt mer och mer benäget att gifwa efter. Ehuru man ännu pästär, att Preussen skall understödja Braunschweig i dest wägran emot exefus lionstrupparnes genommarsch, få är det likwäl knappt antagligt, att PP Marat IM 6 Sa