zus Ive vit 21987, vin ÅfFA 11 VIY 12138 NUIHU HU 111, ru hwilfet professor Ek säsom wakichef fungerade under bela den tid bewakningen mot choleran egde rum. Zdeen bärtill, fom hade uts nätt från stadens handelskorps och borgare, omfattades fom man kunde wånta med odeladt bifall. Enligt erhället uppdrag öfrerlems nades detta minne, bestående af en silfwerkaffekanna med tillhörande grädd-äoch sockerstäl, med inskrift J. G. Ek, de republica bene merito, Cives Lundenses, till hr prof. Ek af theol. doktorn Kahl, som derwid i ett tal tolfade samhällets förbindelser till prof. Ek och proponerade hans skål. — Prof. Ek hembar de närwarande fin tacksamhet oc) yttrade anspräkslöst, att han icke tillräknade fig nå: gon förtjenst af den lyckliga utgången, då det näst försynens milda och nädiga beslärm, isynnerhet war kommunen sjelf, fom mid waftgöringen wisat en owanlig enighet och uthållighet i detta för mäns gen något beswärliga äliggande. Festen fom bewistades af alla samhällsklasser war i bög grad animerad, hywartill de wackra fångs nummer, fom af handt werkssängföreningen utfördes, under infeende af den för sängens utbildning nitälskande pastor O. Warbolm, i i be betydlig mon bidrogo. Efter intagen sexa åtföljdes professor Ef till fin bostad af samtlige deltagarne i festen, hwilken hos de när: warande icke kunde annat än wäcka glada känslor, dä man tager i detraktande den stora olycka, från hwilken wi blifwit förskonade. (L. W.) Lund d. 20 Now, (FI Til förfullständigande af underräte telfen i Öresundsposten för gårdagen om den nyligen bär ventile: rade, till statsrädet Sandströmer dedicerade geologiska afbandlingen wilja wi meddela att den; oaktadt fin respektabla längd, utgörande 12 glest trockta sidor i liten 8:o, ej lär bereda fin författare något framsteg på den litterära banan, hwarföre ban, efter bwad det få ges, ämnar försöka fin lycka säsom aspirant på en ledig adjunktur i juridiken wid härwarande akademi. Den märhvärdiga dedifationen af ofwannämnde geologiska afhandling funna wi ej neka of nås ict att anföra. Den lvder i noggrann swensk öfwersättning sälunda: Åt Swenska Riksrädet, Riddaren oc Commendören af Nord. stjernan m.m. m. m. Wälborne Anders Peter Sandströmer, min Allgode, Allsmäktige Gynnare Egnas detta litzla werk. Gode Wän och Slägting! Om flera icke funna förläta ett fordomdags Romerskt finne att hafwa winnlagt fig om staten och fäderneslandet, få bor: vas jag likwäl att det ide skall synas dig oangenämt, att jag wandt ryggen till staternas oroliga böljor, sedan menniskorna i tiden, som de fe, blifwit förwirrade och förskräckta, och wändt sinnet till det, fom tidehwarfwets rymder gömma samt försökt att tolka på Romerskt spräk med Romerskt finnes Lycklige de, bwilkas tjenst fäder: neslandct ästundat, trefallt lycklige de, som kunna gagna det, men likwäl gräter jag icke såsom Alexander utan orsak, derföre att intet ät mig lemnats; om allenast ät mig lemnas lifwet, så mäste alltid arbetet och äran af mig lemnas. N. R. Munck af Rosenschöld. Lund d. 21 Now. (HT) Det har bär wäckt ide ringa för. wåning att i förra tisdagens nummer af Öresundsposten se professor Tornberg i en från Trelleborg insänd artikel omnämnas såsom tillhörande nyssnämnde sombälle. Här är ej fåndt att den utmärfie orientalisten, prof. Carl Joban Tornberg, wunnit befordran till vå: gon befattning i Trelleborg, utan wi fatta of Tydliga i wissbeten, att ban ännu tillhör Lunds univerfiret, och någon annan professor Tornberg är för oss ide känd. Örcsundsvosten torde derföre wara god uprlysa om den i ifrågawarande artifel omnämnde rrof. Torn. berg fall wara profcesorn i österländska spräken wid Lunds univertet, eller nägon annan person, samt i förra fallet om beskuffenbeten af den befattning, för hwilken Trelleborg warit nog tydlig att ere Sva nämnde utmärkte man. utrikes Nybeter, Danmark. 5 Mm 2 LW — 2—