Wi meddela slutet i nämnde mannskript. Sedan der redogjorts för gäfworna of fröken C. Tornerhjelm och br O. Nilsson famt wilfo: ven och församlingens egna anslag beter der: Defa uppoffringar ha fördelats efter bewillningen och amor teras under längre tider, få att de drabba ej blott dem fom ha be: swäret sörrän gagnet, utan äfn en framtiden, fom ärfwer förmånerna. Od wid påtagandet af alla dessa tyngder bar blott eft flåme mobeslat oc detta blott wid em instans öfwerklagats. Och öfver: sagandet war högst fataligt. Få wi ej hoppas att Gud få wälsignar re idoges arbete, att dessas barn ej ärfwa mindre än ben nu tefwande generation ärft af sina föräldrar, fom för tet allmänna offrade så litet? Emedlertid torde nu förfan aflmänt förflaras ba återsått fitt ursprungliga skick. Hwalfwet, som, då alla springorna i Avril 1850 igenimetats, sag ut som en Zcbrahnd, injagar ej mer rät sia hos den, som hwålfwer fina blickar uppät i Gute but. De mu var, pelare oc vilastrar, pwilfas Md tullförwaftaren Borman och architeften Strämberg tecknat oc fom uppenbarade fig änun bem. skare, när stolbyggnaden borttagus, äro vekaurerade; de gamle långt from om relarne skjutande läftarne wid norra och förra sidan äro nedtagne. Grafwarne äro alla fyllda, utan att grafstenarne för störte; i stället äro de laggde få jem:e gången, att be ef funna wi rare of trampning utpiänaa. Den mer än 300 åriga stolbyggnaden, fom syntes bestämd att sördölja dem som deri sutto, bar ersatts med en ny, deri dock mycket af det gamla wirket kunnat begagnad. Ten nya orgeln flår under byggnad vå den nya orgläftaren. Och för alla dessa reparationer under 13 måncder bar ej Gudstjensten en enda gång warit förbint rad att hallos pä sitt rätta ställe. Kyrfoförwaltningen bärunder utgjordes först af fyrforädet en ligt 1723 års vuganisation, br borgmästaren L. I. Wejlander, br rådmannen häradshöfd. Fr. . Gifter, br auldsmeden IN, I. SDendeberg, hr handlanden och boftrockaren J. Torell oc åboen Nils Dawidsson i W. Ramlösa, bwartill adjungerades säsom bi tråden br öfwersten och C. Et Dlåfte och T. D. O. grefwe G. v. Esjeu, br kons. och R. W. O. oh D. D. O. G. H. Rooth, hr brukspatron Å. I. Dreilick och br faktor Sylwander. Då hr grerwe v. Essen urkommenderats i fält, waldes i bana stäsle och rå hans förslag br fofl. fö. man. Sw. Sjögren. DÅ korfoförwaltningen sedan ordnades enliat K. instruft. of d. 12 AÅpril 1815, ingingo bir Rovth oc Dreitick såsom kyrkwärdar, biträdde sasom förut af br mag. Sjögren i rcparalicnsbestyret. Under hela tiden har hr löjtn. J. NMosenberg warit anssälld wid fynfoförwaltningsn, dels säsom frorkoinspektor, dett fom räfenskarsförare och uppdöärdsman. Som ban men urptons wid prestgärdsdyggnadens ledning, behöfde bor tydligen wid kyrfearbetet det biträde br Sjögren kunde lemna. Både före oc efter ändringen af fyrfoförwaltnings organtsationen bar bufmwudsafliga tyngden hwilat vå brr Rooth oc Drrilick samt br mag. Sjögren, fom härunder i ärendet brefwerlat mer bre professorn och ordens-ledamoten Brunius somt hr architeften Etröm: berg i Lund. Den förre bar en gäng, den sednare 2 gänger besökt stället under reparatienstiten. Pasiors många öfriga embetspligter liksom den bristande insigt och erfarenhet i dylifa stucten, ba gjort för bonom nödwändigt att länga den tyngsta förwaltningsbörran vå fyrfowärdarne, bwilka med den auttröttligasir uppmärksamhet och ter degennyttigasle rit, jamt ej sällan rakaslade sjelfurpoffringar anwändt sina omanliga insigter, fin rifa erfarenbet och fin dyrbara iit i denna maftpaligaande allmånna angelågenbet, derwid br fonsul Rooth, sasom numera mintre uvptagen of enffilka angelägenbeter, kunnat egna desto mera tit i det allmännas tjenst. Tocksamt bör ock nämnas att donatorn br O. NRilsson äfwen följt weirkstålligheten of det arbete ban anfenligt bidragit att göra möjligt, med flitig uvemårt. fambet. srr entreprenörer J. R. Gk. GC, Å. Åcuncrbera. 2 Mr::