m— D — — — T ———— —— på fir plats; äfwen majoren fattade åter posto, han hade återhäms tat fia litet. 7Sfjut ni, herr major. Sekundanten wille åter tala, och wille åter göra rättigheten af sitt embete gällande, men kaptenen fåt honom ej komma deriill, us ton ropade nu något sträfwarc: Sfjut ni, i Majoren sköt och felade. ö 7Stjut än en gåna, berr major, ni ide sigtat wäl. Faller jag är det lycka för de andra berrar bär. Hafwa strattat i går afton alla, måste alla fe i min pistol, en efter den andra. Dessa ord ströso fom mordenglar förbi sällskapet, hwar och en bedyrade inom fia, att ide hafwa strattat. Sekundanten satte sig ej mera emot det andra skottet. Majoren skjöt nu för alla; sträckie ban ej detta odjur i sanden, få skjöt det ibjäl alla som sparfwar, derom woro alla öfwertpgade. Majoren lade an, Dd:t blef swart och hwitt för hans ögon, mans nen säg honom lugnt och fast i ansigtet. 73 gär, fade ban ändtligen leende, war jag er fifla ffotmä stare, i dag måste jag wara er flora, Ni haller för högt. Så ni ide råfax mig. Majoren för och felade. En koll feberrysming ssridde sig genom allas lemmar; nu lade faptenen an, sånkte äter pistolen; berr major fade han, ni en usel menniska är, jag bar i går afton, rågat, alla hafwa illa talt om er. Ni är död inom 2 minuter. Ar ni öfwerens med er sjelf, med werlden och med Store Gud? Bed fromt, bed om förlåtelse alla menniskor, som ni ha förolämpat, od Bud förbarma fig er själ. Mina Herrar, hattar af; när wi tala med stora Mästarn af hela werld, måste wi wara med obetäckt hufwud. Bed, herr major. — Fader wår, fom är i bimlen. Alla aftogo battarne, jokejen fin mössa. En ryslig paus-. Jngen kunde hålla en lem stilla, så yade mannens enkla tal anari: