Helsingborgs-Posten – 19 oktober 1850, sida 2

Min Herre! morgon bittida wi skjuta of. Ja få förl majoren honom skrattande i talet. — 7Då tor wäl herr skol mästaren fin abe:bof med fig. MRi ha ingen fam, skjuta er med mig, jag är sjökapten i Ene gelsk tjenst. — J morgon bittida, kl. 6, wid ändan of damm, der mycket pil Kaptenen gick bort, utan att säga ett enda ord mera; berr mas joren ffrattade ännu länge öfwer den lilla skolmästaren. men q vid heterna wille intet mera flyta riftigt. Den swarte mannen mätte bafwa fett på honom grufligt allwarsamt, ban blef tankspritd, gjorde de största fel i spelet, och han, åt bwilken eljest ingen fick säga når got speord, ten, när några unga efsicerare temligen tydligt läto ber nom förstä, att, när den swarta skolfucksens första lektion slagit få wål ut, få kunde man wänta sig ganska mycken dättring i morgon. Hela gärdagssällskapet, tillika med majoren infann fig följande morgonen på utsatta stäflet. Kaptenen wåntade dem redan. Han war klädd i sin präktiga uniform. Man helsade å ömse sidor ganska artigt på bwarannan. Nar majorens foljeslagare märkte att kaptenen icke hade nägon sekundant med sig, tillböd sig en af dem dertill. Min berre, swarade kaptenen, jag tackar, jag ef beböfe wa sekundant. Jag min jofej bos mig bar, faller jan, wer han bwad skall göras. Ni alla är officerare af en armee, fom jag äl skar och aktar bögt, ni ide lata wederfaras orätt oc) wäld. Herr major, om ni ide bar pistol, fom äro goda, få wälj en af mina. Han ropade på jokejen; denne hade ett maroqvin skrin under armen. Kaptenen öppnade det. På mörkblått fammetsfoder blirtrade fyra dyrbara pistoler. Majoren tackade od) fade, att ban war inöfwad på sina. Han war owanligt alfwarsam och högtidlig, får