Pirtol:LeFtionen. Af Clanren. på kaffehuset i K., satt en liten man, rökte sin pipa och läste titningarne. Han war alldeles swart, men modernt klädd: en ter: pipa, ett fint bwitt fråg och ywit halsduk war der enda hwita af mannens bela utstyrsel. Kort derpå inrusade majoren L. Denne man war ett undans tag bland alla famrater af bans rang; ban förolämpade alla fom ban fån, och hwarje förnuftig git ur wägen för bonom emedan ban veständigt bade någon impertinens på tungan. Efier honom följde löjimanter och fändrikar. Majoren war wid godt lynne, ban ställde sig bakom den swarta mannen, gjorde grimace, och liksom af förseende utputsade det når: mast stäende ljuset. Hans sällskap skrattade. Den fremmande pår tände ater sitt ljus ganska lugnt och läste widare. Nu kände majoren fin man, ban funde gäckas med honom. God afton, lilla frol: mäftare, fade han, bjöd honom handen och med detsamma war fer: pipan i stycken. yMarkör! en annan pipa, ropade den fremmande. Eäållskapet skrattade bögljudt. Det är en gudomlig karl, fare majoren om den lilla swarta mannen; men fom intet widare war att göra med honom, och majoren blef bjuden till ett whistparti, få gick han med fin lilla svit i rummet utmed och lät den swarta mannen wara. Denne läste fina tidningar, röfte fin pipa och drack sitt the, us tan att läta märka minsta drag af owilja öfwer majorens infama uppförande. Efter on lång fund steg han upp, gick till spelrummet, der mas joren war, ställde fig framför honom, fattade honom i en af fnape parne wid bröstet och fade: