De båda Skolgossarne från Westminster. (Öfwersättuing.) En god gerning medförer alltid — förr eller senare — fin bes löning. Benna en arabisk poets grundsats finner alltid sin tillämpning. Det är werkligen sällsynt, att en bewifad wälgerning ide en dag medför fin belöning, ware fig i egen tillfredsstallelse eller i en gort rykte. Då man säger att de uppoffrande menniskorna icke här nere äro de lyckligaste, bedrager man sig oftast, och man förblandar den werkliga lyckan med def stenbilder; för att tala sanning, måste man endast säga att de ywarken äro de rikaste eller mäktigaste. Hwem par ide, åtminstone en gång i sitt lif, dragit fördel af en hedrande gerning, som ban trodde wara glömd? Hwilken hederlig menniska bar ide träffat, ätminstone en gång i werlden, en ofänd, utt bwil: fen hans goda rykie förskaffat bonom en wån? Och är det då i genting Denna frändskap, fom uppstår emcellan alla hederliga själar oc) fom fårsäfrar er, efter en god gerning, om stöd af alla dem, fom äro i ständ att begripa er och att imitera er? Och för öfrigt, bwem fan säga hwad bändelfer slumven försvarar är of, och hwad fruft en wälgerning medför i framtiden? Man bör icke göra godt i tanke på belöning, ty det skulle wara att ockra med sitt hjerta; men utan att göra anspräk på wedergällning för en uppfylld pligt fan man hovpas att man skall finna bos andra samma tillgifwen: bet, fom de hafwa funnit bos of, och att man wid tillfälle skall funna sförda nägon erfänsla der, hwarest man utsått mänga wäl: gerningar. Förjande anckdot ur engelska historien synes oss framställa ett rörande exempel vå denna sanning. En osämja mellan konungen och pariamentet bade uppstått. De