bidraga till att der förswaga spärrningens helsosamma werkan och följderna af de öfrige medvorgarnes lofwärda nit för allmänt bäfta. Men innebure ide ett sädant spräk nästan det samma, fom om når gon wille pastå, att, wid en uppkommen eldswäda, och sedan lägan fattat uti den ena ändan of hufet, man få fort fom möjligt bortre itända den andra för att få branden så mycket snarare släckt? Hwem inser icke orimligheten af en sädan eldsläckningsmethod? Käre Wile helm! pästär du något sadant, få klifner du, fom mången annan spärrningefobist, ur askan upp i klara elden. Tag dig till wara för ett sädant öfwermod. Det steget kan kosta ditt och fleras lif än du föreställer dig, min gosse! Oc:emot skulle ett ömsesidigt och gemensamt siräfwande att Hålla staden och dess inwänare isolerade för all beröring med smittade slällen eller personer frambringa en motsatt werkan och i afseende på faran för koleran och dess spridande lemna all den tryggbet och säkerhet, som menskliga försigtighetsmätt kunna ästadkomma. Werfs ningarne af ätgärder, sädana fom ifrågawarande spärrning, bero af den samhälligbet, drift oc) enighet, med bwilka te utföras. Lifwas sundyetsnämnd, waktchef, stationschefer, wakiförmän och wakthällande af samma anda, waksamhet och nit för stadens bästa, så kan man hoppas allt af deras förenade bemödanden. Låta de splitet od) os sämjan söndra fina krafter, få förswagas dessa och blifva få fmår ningom wanmäktiga. Concordia res parvae crescunt är inskriften på de Hollåntska dukaterna. Detta är handelns, det bör wara alla associationers walspråk. äfwen spärrningssystemet är bygdt vå detta enigbetsprincip, och dess mer eller mindre lyckliga resultater hwila på principets iakttagande eller wårdskösande. Som korollarium till hwad wi redan anfört och ytterligare ans wisning för allmänbeten art ide läta missleda fig af de juridiffa säpbubblor, fom lille Wilhelm roat sig med att uppkasta, — han som lika litet inom ena som andra wetenskapen ännu synes hafwa uttrampat barnskorna — tro wi oss böra nämna, att de af Wilbelm äberopade orden i reciten till. 1834 ärs Kongl. Förordning endast affe de förut på statens bekostnad anwände sundhets cordoner och fas rantänsanstalter, bwarigenom alla wägsarande från smittad eller misstänkt ort bindrades fortsätta resan tills de undergått karantän. Samma Kongl. Författning innehåller tillika följande: å andra sidan förefommer, att i de af koleran ide hemsöfte landskap och fär der mången öfwertygelse ännu fäst ett wisst förircende wid inre frärtre ningsoch farantäntsanftalrer, en öfwertygelse fom wisserligen förtjenar att tagas i allwarligt betraktande, och den wi lifligen önska att tillfredsställa i allt hwad syftesenligt och med säkerhet werkställas fan. Ville Wilhelm torde derföre besinna, att det här anförda jemte: hwad ban sjelf citerat blott utgöra pre misser till upphäfwande af gamla karantänelagen och till de frads ganden, fom nu gälla om spärrning för städer, byar och gårdar, Derjemte täcktes han af Kongl. Kungörelsen d. 12 Now. 1831, fom ännu är gällande, låta upplysa fig, att de witen och swårare pås följder, fom stadgas mot öfwerträdelser i förutnämnda fall, äro fult lagliga. Om med undantag af Malmö och Råå vet öfriga Skåne wid detta tillfälle befrias från kolcrafarsotens härjningar, få frågas Helt naturligt: hwad har den skonade delen af provinsen näst Guds milda försyn att tacka för sin räddning i detta afseende? Lille Wilhelm må härom tänka, tala, skrifwa hwad han behar gar. Wår fasta, vå erfarenheten grundade, öfwertvgelfe är, att flår dernas cerneringar och de böga witen, fom landtförsamlingarne bes stämdt för kommunikation med smittade ställen oc personer, i it föres ning med fommunernag egen benägenhet att afbälla fig från gemens skap med båda, lika mycket, ja kanske mera werkat till kolerans ute stängande än alla de skyddsmedel för fuffa fom särskilta tryckta eUndervåttelfer till allmänheten och i tidningeblad flugit öfver lane det, oaftadt wi ingalunda wilja förringa wärdet ärwen af dessa fere