Till August och Martina på deras bröllopsdag. Det gifs en enda såällhet blott; hur lycklig är dä den, hwars lott det blef att denna fällbet njuta, att efter dagens tomma strid, fom skänkte hjertat ingen frid, få i en makas famn fig sluta? När Skaparn i en salig stund beslöt i paradisets lund att äfwen skapa menskans lycka, Han wille hafwa Sympatbhi, böd mannen ett med qwinnan bli och henne till sitt bjerta trycka. Men sällan Skaparns mening wi ba rätt förstått — och derför bli (Jasändt.)