— YÅFyens Avisr förmäler från Nyborg d. 21 d:s: Swenska generalen Malmborg med stab Hhitfom i förrgår e. m., och swenska stabsqwarteret är tills widare här. Ångfartyget mSteåvig hifkom samma dag på aftonen och afgick i går middags till Götheborg med Wermländska fältbataljonen. Den norrska korpsen ligger ännu här i trakten och wäntar på fartyg frän Norrige. Wi se hwarje dag norrska frigare i wär stad; en afdelning norrska ridande jägare hits fom i e. m.; resten af den halfwa sqwadron, fom warit i Sleswig, ligger inawarterad i trakten häromkring. — D. 25 Juli. Tduningarne frän hertigdömena innehälla en pros klamation af gen. Willisen, ywaruti han för allwar förklarar krig; den lyder få: Soldater! Afgörandets fund är kommen! Wär regering bar ide lemnat något oförsöft, för att framlalla en fredlig lösning af striden, i stället för den blodiga. J weten alla, att wära förtroendemän, fedan de länge blifwit afwisade från dag till dag, slutligen tillbakawisades. Nu fordrar man af of, att wi feat skola bortkasta wåra wapen, och utlofwas att wi då skola blifwa benäås dade. Och hwem utlofwar denna benådning? Ett parti i Dans marf, detsamma, fom redan en gång utanför wär hertigs fonunga: flott fordrade, att wår goda rätt skulle tillintetgöras. Detta partis benådning lyder få: underkastande, utan annan säkerbet än ord af twifwelakrig betydelse. Wi fordra wär rätt, fom det anstär män; derföre hafwa wi gripit till wapen, och derföre wilja wi föra dem emot ett parti, som äfwen tyranniserar Danmark. Endast detta är det, som hindrar Danmark att leswa i fred tillsammans med oss och att med of wara starkt. — Wi upptaga nu kampen ensamma. Twenne är i den bästa skola hafwa gifwit oss öfning, kunskap och framför allt den stränga ordning: och disciplinsanda, fom alltid lofwar ett godt resultat. Wi kunna nu gifwa allt, och wi wilja ocksa göra det. En tanke, en wilja lifwar oss. Arelös ware den, fom genom drist på lydnad eller raskyet bringar fäderneslåndet i fara. — Soldater! Edra officerare skola öfverallt föregå eder med det mest lysande exempel, de skola wara de strängaste i lydnad, te tappraste i striden. Men J sktolen oåterhällsamt förta eder öfwer fienden, då det beter: framåt, och ide wika, der J skolen få fast. Detta wämar jag af eder, detta wäntar fäderneslandet, detta fore drar eder ära. J stolen wara edra förfäder wärdige. — Wi skola hålla troget tillsammans, i goda som i onda dagar, om dessa skulle fomma. Jag upprepar för eder, att jag skall hälla ut med de sista. Så tänke enhwar, od) fäderneslandet skall blifva fritt! Och få med Gud! För tysk ära och för Sleswig-Holstens gamla goda rätt! Högawarteret Falkenbeng d. 21 Juli 1850. Eder kommenderande general Willisen. — Enligt de underrättelser Alt. Merk lemnar skall danska ar meen flå vå westra sidan i Töndern och Led; åt öster stä de danska förposterna wid Sattrup. — Tyska tidningarne meddela, att enskilta stater, deribland Hamre burg oc Cided, ratificerat freden. De slesta stater deremot, hwaribland Österrike, widblifwa pästäendet att blott tyska förbundet i fin helhet eller dess representerande församling, och ide enskildta flac ter ywar för fig, är berättigadt att bestämma öfwer fred och krig. — Bayern, Sacfen och de förre tyffa staterna wilja ej tilläta fina officerare taga tjenst i insurgentarmeen. ö Tyskland. Breslan d. 19 Juli. En förstörande eldswäda har sedan i går rasat i Krakau. J går afton kl. 6, då jernbanetäget afgick till Mylovitz, hade redan 7 gator nedbrunnit. Elden rasar isynnerhet i den delen, som wetter ät banegärden. De märkligaste nedbrända byggnaderne äro Dominikaner-och Fransiscanerklostren, S:t Barbaraoch Josephs-kyrkorne, biskopliga palatset oc polytekniska skolan. — P. Skr. Enligt såkra underrättelser har elden ide spridt fig wi dare. Öfwer 200 hud berättas hafwa nedbrunnit och 17 menniskor omkommit. ö hnnu swöfwar man i owisshet om stridens utaåna emellan Ö