qwinna, bon hade lyckats att upptäcka att fru Rochebonne war in: nesluten i klostret, och huru slutligen bon bade förstått att erhälla bestydd af den, fom hade låtit Henne inkomma i fängelset. — Bibehäll ännu några ögonblick dina illusioner, stackars beftaganswärda barn, fade den olvyckliga modren till fig sjelf, under det bon gissade Marcelines framtid sdrömmar; oc! alltför snart skall du känna det öde, fom är mig förbehållet. Matte Gud gifwa dig styrka och mod att underkasta dig bans beliga wilja! men hwad skall blif wa af dig, olyckliga öfwergijna, då din mor, ditt enda stöd, skall blifwa dig beröfwad? Wid deesa förskräckliga tankar, öfwerswämmades den arma mos derns hjerta af nedswäljda tärar, men ett smaleende af hennes barn gaf benne styrka att awäfwa dem, oc bon twingade sina ögon att swara på detta smäleende. Dagens häftiga rörelser bade krossat Marceline, och fru Roche: bonne förmåddde benne att lägga fia vå den lilla sängen, fom war i fångelset. Den unga döffumma wille att hennes moder skulle tas gå platå bredwid benne; men denna lät henne förftå att bon bade flera brer att skrifva innan hon kunde öfwerlemna fig åt hwilan; då gaf Marceline wika, od snart wisade fig trötthetens och den framskridna timmans inflytande; bon föll i en djup sömn. Man kunde icke drömma mera poetiskt och mera ljuft än detta förtjusande barn, till hälften utsträckt, och uppehällande sitt sköna bufwud med fin behagligt böjda arm. Rika flätor af hennes blonda här hade 227 DÖ)(, —; CT DFTCWLMOCOAHUC—— RJ -A---—L———Gklsa--lA I 6656 5FC6