SSorall:Armbandet. (Ferts. fr. ur 52) Och hastigt bemäktigande fig Marcelines arm, drog ban henne ffyndfamt med fig, låtande benne förstå att bon skulle inträda i fa: len, hwarest fängarne woro inneslutna, på det hon ibland dem skulle kunna igenkänna sin mor. De genomgingo först ett omätligt mörkt och dystert galleri, bwars äsyn ensamt sammanklämde bjertat som under ett slrufstäd. De låga och med galler försedda fönstren läto endast en swag och obetydlig dager intränga, och en iskall fuktigbet, oaktadt den ärstid, bwari man fig då befann, utsipprade långsamt nedåt wäggarne, och tycktes stelna blodet i ådrorna. Då de olyckliga fångarna sägo Fouquier Tinwille inträda, droav de fig med fasa tillsamman längst bort i detta ryeliga fängelse, fastande en medlidsam blick på den stackars unga flickan, som han släpade efter sig och som, med smålcende på läpparne, syntes ofunnig om under hwems bestydd don fält fig. — Betrakta ala dessa qwinnor, sade hennes ledsagare till benne, gifwande ett tecken för att göra sig förstädd, och wisa mig den som ni söker. Marceline framgick då emot fångarna och betraftade dem alla med intresse och medlidande, derefter skakade bon sorgset hufwudet. Hennes mor war ide ibland dem, — Lätom of ingå i ett annat rum, hon befinner fig utan twif.