mena fig ätffiljda från fin ärsda landsherre; twedrägten fortsar ee mellan de under samma frira fående folk; begges krafter förtäras; en lycklig framtid sättes allt mer och mer i fara. Men wi öfhvers gifwa ide hoppet, att det genom förnyade böner skall lyckas äter gifwa landet fin furste och stifta fred och försoning emellan folken. Wi förnya wär bön till eders maj:t med så mycket större förtroende, ju fastare wi äro öfwertygade om, att den orsak, som först tände kriget, kan undanrödjas, om ock den ännu skulle qwarstä. — Med fullkomlig uppriktigbet erkänna wi att hertigdömena under ärbund-e raden hafwa af eders maj:ts förfäder ätnjutit wälgerningar, som icke gjorde det önskligt att lossa bandet, bwilket genom gemensamma furstar war knutit emellan konungariket och bertigdömena. Detta bands waraktighet angär fursterättigheter, öfwer hwilka bertigdömena ide funna råda. Lika litet äro dessa befogade att bortgifwa något af det tyffa förbundets rättigheter. Men hwad hertigdömena utan deltagande af någon tredje man omedelbart wåga utbedja fig af eders maj:t, det är ett förnyadt erkännande af en gemensam styrelse och lagstiftning för begge bertigdömena. Allernädgste konung och hertig! Hör denna bön för edra länders freds och lycka skull! — Mera påtryckande än förut har behofwet af konstitutionela grund fatfer gjort fig gällande i de fift förflutna ären. För Danmarf bar eders maj:t infört sädana, i öfwerensstämmelse med folket. Hwad bertigdömena angär kunde samma bebof så mycket mindre lemnas opåaktadt, sed an de genom kriget blifvit sliljda från deras landsherre. Eders maj:t fan ide neka hertigdömena, hvad E. M. har bewiljat konungariket. — E. M. misskånner icke, att styrelse och lagstiftning, fom under E. M:s förfäder i fyra ärhundraden warit gemenfamma för begge bertigdömena bero af en motswarande ger menskap i landets representation. — E. K. Maj:t täcktes derföre tilläta en efter den bär antagna wallagen sammankallad församling af deputerade för hertigdömena, att taga en författningsenlig andel i lagstiftning och styrelse; samt dernäst låta samma församling öfwerwäga och widtaga de med grundlagarne enliga bestämmelser för hertigdömena. — Framförallt bedja wi att E. K. M. ide längre wille läta dess troget sinnade hertigdömen sakna en laglig styrelse, fom genom att erkännas få wäl å furstens fom folkets sida är i stånd att ästadkomma lugn oc bana wägen för freds — E. M. täcktes igenfinna grunden till denna fupplif i den fosterlandskårlek och undersätliga trohet, hwarmed wi frambärda Eders K. Maj:ts allerunderdänigste Reventlow. Beseler. Kiel d. 14 April 1850.