Öfwer Faltlakaren Magnus Wieslanders bortgång d. 17 tennee; Per bar wackt safnad och sorg ide blon inom familjen, utan äfven i bela orten ty oaftadt bans offentliga werksambetebana nyrbörte då ban 1835 tog aisked från provincialläkarc befantningen, drog ban sig ide undan för dem, fom anlitade bonom, och äfwen på sjelfwa sjufbädren wådgrade han ide sitt biträde är de wänner, fom sökte bonom, od) ten aktningswärta sidan hos honom war den, att ban med uproffring af tid och möda gjorde det utan beräkning vå egen win: ning, ty hela orten känner, att ban icke allenast met delade fina råd för intet, utan äfwen lemnade hundradetale sattiga medicin utan ers sättnina, of ett eget litet husapotvek; hans mångåriga erfarenbet och förra omdömesjörmaga wid hvarje förekommande sjufcomstill fälle gjorde, att ban war en lycklig lakare, derom wittnar ocksa ett oinstränkt förnoende bog bade höga och läga, och finnes inom hans werkningskrers få familjer, fom ide bafwa art omtala något fart föremal, för hwars rädrning ur dödens armar de hafwa bonom att tacka; bang innerligen wånliga oc kärlekefulla bemötande och glada umgängessätt, gjorde honom odsa älsklard oc) afbållen af alla, och det torde wara få, om bwilka man fan såga sasom om bonom, att ban ide bade någon ovår; ban war en fridens man, och om men: niskofärleken är en månslock för en persons rata warde, sa innehade ban i sanning, oaktadt sina fel, en bög ständrunkt, ty han bade in: gen bögre tillfredsställeise än den, att göra aodt, och bans glädje war, att göra andra glida. Wid put. Jul började ban känna fig illamående, med förlorad matlad och swulst i fötterna, h vuätker fma ningom allt mer och mer öfade sin, och slutligen lade bonom pa fu: bädden, der han med en sann kristens talamod i undergif ocnhet u tan flagan wäntade döden, pwartill ban oenom den. be! siga Narbvar:e Don förberedte fia d. 13 Junt. Liksom hans lif warit fittjamt och lugnt, få fick ban ockjå utan någon smär dörsfamp fara hädan i srid, och band fitta ord på jorden, war en wa signelse örwer den wid bans dödsbadd ardrande mafan och barnen, i ywars hägkommj ben alskade mannens minne och bild är djuapt inpräglad och afrig förgä:es. — Cfwerfåltlakaren Magnus Wieslander war föbd i Drensjö d. 22 Jan, 1779. Sedan ban genomgått Wexjö skola diet ban sindent vund 1799, blef philosoph-a kandidat 1801; tjenstnjorde derefter nägon tid wid Serofimer ordens lasårenet i Stockholm, och undergick chtrurgia studiosi eramen; tjenitgjorde under dektor Unge wio Ramlösa Heljsobrunn 1802. Efter ätt baf va aflagt medicing Röja eramen i Lund 1803, bejökte han en tid Fredrifs Hosp:tal Röpenhamn; erhöll jemte en nådig skrifwelse den större medaljen i ale för nit. och vaccinationens befrämjande 1805 5; reste om bör sten Namma år till Edinburg och bewistade vrofessorernas såwål pu blika fom privata föreläsninaar i medicin och chirurai, bewislade Ho: spital Royal Jniermary; invoterades 1806 till medtemOf med cin. fia societeten derstädes; derefter beqaf ban fa til London, ber me: denska oc chirurgiska bofouater ett halft ar besöftes, under hwilfen Å Medieme Doktols wardiabeten wid Promotionen i Land d. 13 Juni frånwarande erbölls; tog Cotrurg: ee Magisters graden 1807. Efier den tiden wistades ban, med widsträckt praftik utan allman tjenitebefattnina, i Skane till 1816, da han blef förordnad till Provincialläkare i Cbristianstads län, sedan ban året förut erbällin Pro: fessors samt strart efter Öfwerfaltsåkare namn, beder och wärdia, bet; gjorde samma är en utrikes resa ngenom Preussen, Saxen, Ö sterrite, Baijern, Frankrike, Holland, Hannower och Danmark, der de förnämsta fjufbus:imättningar besöftes, äfwensom de warma bas ren wid Töplitz och belsobrunnen wid Carlsbad och Eger. Wid ås terkomsten till fäderneslandet fortsattes provinciallakare befantningen, hwilfen jemte en ötad prakiik i betydlig mån upptog bang id och. werfningasförmäga, den ban med oförtruten flit till sina paticnters belåtenbet fortsatte till 1835, cå ban; uttröttad af de månqa medifos lenala förrättningarne, derifrån begärde blifwa entlecigad; men äf: ven sedan den tiden ktrog ban sig ide undan, då det enskildta för: 92 n få Am