modfälld. Då hon gick igenom porten till buset, slog bennes hjerta med häftigbet; det tycktes benne som hon skulle äterfinna sin mor, sittande på sin wanliga plats. Denna tanke gaf henne ett ögon blick en konstlad styrka; också uppsteg hon för trappan med en öfe werraskande skyndsamhet, och inträdde i deras rum med en Uutomordentlig sinnesrörelse. Ack! bon fann ingen der mer än den goda mor Jean, fom wäntade henne med otälighet, och fom ide better wisste något ny:t om fru Rochebonnes bortförande. Denna felslagna förboppning försänkte Marceline uti ett nytt anfall af förtwiflan; men smäninaom återtagande wäldet öfwer fig sjelf, kufwade bon fin smärta, oc samtockte att taga den föra och hwila, bwaraf hon hade behof, för att andra dagen funna förnya fina forskningar. Under flera dagar fortsatte den stackars Marceline detta upp: offrande och färlefsfulla arbete, och detta utan att någon ljussträle fom att upplysa benne, utan att nägon uppiäckt underlättade hennes mod. Men, ack! en morgon hade hon den oförsigtigbeten att taga en ny wåg, bon gid wilse och alla hennes bemödanden att återfinna sut awarter, aflänsnade henne ännu mer derifrän. Ett ögonblick öfwerwäldigades hennes bjerta af modlöshet och förtwiflan; men den kasta gudsfruktan, fom der war inpräglad, fins grade snart dessa dystra tankar. — Gud — sade hon till sig sjelf — öfwergifwer icke den stackars fader. och moderlösa, fom ide har annat stöd än honom: hwem känner hang gudomliga beslut? Kanhända är det för att tjena mig,