Helsingborgs-Posten – 4 juni 1850, sida 2

att den fullfomligaste tyda berrskade i detta gudfruktiga och aftningdwärda bus, ty Gud bade slaget dessa bederliga makar med en fort: farande och objelvlig fora; deras enda dotter, deras få älskade Mars celine, få frön, få god, få fänflofull och dem få tillgifwen, war döfstum. Under de första åren af bennes lefnad hoppades herr och fru Rochebonne allt af läkarnes omsorger; sednare boppades de måhända på ett underwerk. Men efter att bafwa anwändt allt förgäfwes, buro de med undergif venhet sitt öde, sökande att utweckla deras barns förständ och bjerta, som de för hennes olyckliga öde så mycket mera älskade; den unga flickans intagande egenskaper, bennes ömhet och hennes glädtighet läto dem småningom glömma denna sorg, och de lefde frilla, utan oro och utan bekymmer, då revolutiouen 1793 utbröt. Den akmingswärda fami jen tänkte ide på att emigrera; deras förmögenhet war obetpydlig och deras lif få indraget, att de boprades att i skygd af deras obemärkthet, undslippa detta grymma omä: der. Men, ad! hwem är sparad af ödet? Herr Rochebonne bref angifwen fom royalist inför allmänna wälfärds-fommittecen; hans process war snart afgjord, och oaftadt bang olyckliga hustrus entråge na förböner, uppsteg han på schavotten. Fru Rochebonne råkade häröfwer i en gränslös förtwiflan. Tane ken på döden syntes som en tröst och en tillflyft; hon tänkte ett ö. gonblick på att dela fin makes öde, men tanken på hennes dotter, hennes fära Marceline, för hwilken bon war få nödwändig i werlden, förde henne snart från denna olyckliga modlöshet, och hon bön: