TVAD 3 att mennisran THULE UNS MAY VM PR r begreppet menniska skulle wara detsamma fom begreppet Gud; vatt hwarje menniska är fin egen frälfare m. m. d. Man har talat om wetenskapens rätt att undersöka, äfwen de religiösa ämnena, och wi äro längt ifrän att bestrida denna rätt; twertom önska wi, att den måtte begagnas af män, utrustade med nille, skarpsinnig forskningsanda, oh en siarförmåga, sädan som höfwes dem, hwilka gå i spetsen för menskligheten. Wi äro icke ens fiendtliga mot den wetenskapliga undersökningen, äfwen då den råkar i händerna på mindre begäfwade, blott de ega en ren wilja och erforderliga insigter. Deremot hafwa wi icke nägot slags respekt för okunniga fantaster eller agitatorer, hwilka knapt weta hwad de säga, ännu mindre förstå att undersöka beskaffenheten eller beräkna följderna af de läror de drifwa; ja, hwilka icke weta, eller ens ega förmåga att troligen någonfin funna få weta, hwad wetenskap är, utan som mäste, för att icke af upplyst och bildadt folk blifwa ut: strattade, taga fin tillflyft att predika fina satser och fin förmenta wisdom för personer, fom i dessa fafer äro ännu mera fåfunniga än de sjelfwa, och hwilka af dylika falffa profeter wäl funna för: willas oc göras galne, men aldrig upplysas oc lugnas, d. w. s. erhålla en religiös öfwertygelse och en lefwande tro, hwars bibringande dock synes wara den högsta uppgiften för religions lärarn. Tidnin: gen Reform och hr Borg torde säledes ursäkta, att det ide fan falla oss in att fälla deras enfaldiga och fig sjelf motsägande ra: doterier och fraser på den wetenskapliga filosofiens omräde, men äfwen om den under någon enda synpunkt, kunde der erbålla fin plats, få är det likwäl orimligt och förderfligt att wälja ett sädant ställe för metafysiska undersökningar, fom Arbetare:föreningen. Ens samt detta wal bewisar, att afsigten icke kunnat wara en kritik, utan dels en lystnad, att inför en hop hederliga men okunniga mens niskor pråla med länta fjädrar, och inbilla enfaldigr folk, att man besute en stor lärdom, dels att begagna äfwen detta s. k. religiösa medel för att framdeles i de socialistiska frågorna, winna ett få myc fet förre wälde öfwer fina Seider och då förföra dem för fina äns damål. Man har sagt of, att br Borg, fom fått fram och läsit upp talet, skulle wara en beskedlig ung man och endast en mannequin för den andre, mera illfundige, yrkesbrodern hr Persson, och detta synes werkligen bekräfta sig af ett br Borgs tillkännagifwande i Reform för i dag, att neml., af förefomne anledningar, ban ide längre fan lemna bidrag till nämnde tidning. I fådant fall lider br B. denna gång temligen oskyldigt, men det bör warna honom att en annan gång icke läta begagna sig för wärf, hwilkas följder och ändamål han ide inser. Hwad det allmänna angär, få bar det, efter wår tanka, den winst af den uppmärksamhet denna sak fia ådragit, att fom wi förut fagt, den arbetande flassen i tid fått ögonen öppna och lärt fig be: gripa, att hwad deras Iedare will gifva vem i stället för Guds ord, endast bestär af en sammangyttring utaf en hop tyska wvanmet: tiga och hädiska fraser, bwilfa i Tyskland redan fått fin wälförtjenta dom, och nu här efterpladdras af några förflugna fantaster, hwilka blifwa oskadliga, blott man afslöjar deras andliga nakenbet. — Kongl. Maj:t har fastställt ett af bruksbetjeningen inom Skäne och Kronobergs bergmästaredöme upprättadt förslag till reglemente för en pensionskassa, i hwilken inrättning alla inspektorer och bofs hällare wid de inom Sfåne och Kronobergs bergmästaredöme be: lägne jernbruk, fopparhamrar och andra bergwerk, äfwensom glade och pappersbruk, ega, att på de i reglementet stadgade willfor ingå. (A. P.) Calmar. På ett torp i Högsby socken af Hanbörds härad har d. 16 Maj tilldragit sig en fasawäckande händelse. Torparen Peter Nilssons hustru Sara Rebecka Nilsdotter har neml. med bes rädt mod på det sätt afdagatagit sina 3:ne barn, att hon tagit bar: nen, det ena efter det andra, och hållit deras hufwuden i fjudande D AFrmA. ÖAde han nå tre