örstugen euler ariennone nilver VE en säeväall anitpmmlng, alrt VER förhindrar deras antagande i Köpenhamn. Wäl är denna note, e.buru den afgafs i förrgär afton (d. 13), daterad d. 6, det will säga tre dagar före br Belows afresa, och måste derföre anses som ett vromemoriasfiwvar på och förtolkning af de utaf preussiska kabinettet anförda grunder till att afslå det danska förslaget om den fleåwig: ffa unionsfrägans hänwisande till en blandad kommission. Men å andra sidan fruktar man, att denna förklaring icke skall bekräftas, då de af br Pechlin begärda förklaringar afgifvas, och att följafts ligen skola uppstå swårigheter, fom bidraga att fullfafta eller mwåä sendtligen fördröja den önskade öfwerenskommelsen. Denna nya törs klaring måste högligen beklagas i ett ögonblick, då man trodde att preussiska regeringen bade öppnat den enda dörr, fom gaf utsigt att Danmarks rättigheter skulle uppfyllas, under det den ärligt och reds ligt tryggade Tysklands. Spräåket i denna nya note säges wara mera än wanligt ffarpt, och lindrigast sagt högst partisk i sitt ber smyckande och sin tolkning af facta. Som det berättas protesterar den äfven mot hr v. Bitos mottagande såsom medlem af förfams lingen i Frankjurt, af det skäl, att fonungsbertigenå gesandt ide fan emottagas officielt få länge ide fred är afslutad emellan Tyskland och Danmark. Denna protest är en chikan, ty hr v. Bilow war tillstädes wid församlingens första möte i Frankfurt, blef admitterad och tog säte bland de tio gesandter, som woro närwarande. Derest Preussen nu will wara konsequent, mäste det handla öfmerensfäm: mande med sin protest och förklara, att det fordrar hr v. Bilaws utjagande säsom ett conditio sine qua non för def; eget delta: gande, få wida det ide will sätta frågan under omröstning, då det och de andra makterne blifwa samlade, det will fäga, derest Preusdsen och de nu i Berlin församlade makter bestämma sig att emottaga Osterrikes inbjudning. RN. Preuss. Jeit. påästär deremot, att man närmar fig freden od) att denna bör anses såsom afslutad. i Widare skrifwes från Berlin d. 17 Maj: På danffarnes fifta förslag, att till en kommission, sammansatt af danskar och sleswigare öfwerlemna afgörandet af de bestridda punkterna, har hr v. Usedom i dessa dagar skriftligen swarat med ett bestämt afslag. En korrespondent frän Darmstadt af d. 15 d:s förklarar säsom säkert, att Frankrike, Swerige oc Osterrike hafwa medgifwit here tigdömenas pacifikation medelst ryska truppar. — J afseende på wärt sändebud i Frankfurt, så skall saken först närmare afgöras om man will tilläta honom att fortfarande bewista konferansen. Han har säledes ännu icke derifrän afträdt. — d. 23 Maj. Frän Hertigdömena berättas, att stäthällarskapet uppfordrat alla wederbörande embetsmän att träffa sådana anstalter att inkallande af de permitterade och reserven kan ske 12 timmar efter tillsigelse derom, Man förbereder fig säledes att Hålla ars meen inom fort tid marschfärdig. — Enligt underrättelser från södra Australien, bade prins Freds rik af Sleswig Holsten anländt till Adelaide. Hans afsigt är att begifwa sig till Port Philip för att bosätta sig der. . Fraukrike. Paris d. 16 Maj. Utrikesministern förklarade i dag i natios nalförsamlingen, att de diplomatiska förbindelserna emellan Frank rike od) England woro afbrutna, och att republikens gesandt i Lone don hr Droupn de Lbuos blifwit rapellerad til Paris i anledning af Englands förbållande i de grekiska angelägenbeterna, samt det mindre tillfredsställande swar, fom lord Palmerston gifwit å Franks rikes reklamationer. Detta meddelande upptogs med jublande bifall från alla sidor. Drouyn de Lbuys, redan ankommen till Paris ins tog under mötet fin plats i församlingen. Utrikes ministern förflarade, att alla till denna sak börande handlingar skulle tryckas och diskussionen om detta föremål upvskjöts, tills sädant blifvit werfe ställt. Lord Normanby skall redan bafwa begärt fina Paf, för att återvända till London. På börfen berättades, att order afgått till alla sjöstäder om sjöfolks utskrifning från 20 till 40 är. Detta allt oaktadt är det ej fannolift, att dessa förwecklingar leda till krig ce mellan de twå flora makterne; men denna händelfe bar baft den ögonblickliga werkan, att fruktan för ett revolutionärt utbrott i Pas ris betydligt minskats, od) att man anser det ätminstone för närvvas rande för omöjligt. De utländska förhällanderna afleda för någon tid uppmärksambeten från de inre, oc) regeringens energiska upptvädande emot England kan icke annat än göra ett godt intryck på fol: ket. J öfrigt erhålla petitionerna emot wallagen ännu många uns derskrifter. oh i nationalförsamlingen ingifwas dagligen mänga pros tester. Diskussionen om wallagen fall säkert ide ega rum i de första dagarne, då ett förslag af Rigal är antaget, fom går ut på,