UtrrttTeckes koppeter. Danmark. Köpenhamn d. 16 April. Wi hafwa sällan, säger Berlings ffe, warit wittne till utbrottet af en få glädjande öfwerraskning, fom den, hwartill hela den församlade publiken fann sig hänryckt, då H. M. Konungen i går afton alldeles owäntadt wisade sig i ithear terhuset; det oändliga jublet, fom ide wille taga slut, war ett ups penbart bewis på det lisliga behofwet bos folket att ådagalägga fin tillgifwenhet för den i sanning folkkäre konungen. — Amåående hertigdömena yttras i Berlinafte följande: Ännu bafwa utom grefwe Otto Rantzau, ingen af de afsände från Kiel, få widt mi weta, hitkommit. Uti en artikel i N. Bremer Jeit. om freden med Danmark, yttras i slutet, att stätbållarskapets affig: ter denna gång sannolikt äro mera upprikrige. Men wi måfte upp: repa, att ärliga önskningar i denna riktning ingalunda låta förena fig med general Willisens krigiska proklamationer, och ännu mindre med de nu redan publicerade trotsande anordningar om uppfrafning af det nya twångslänet ech krigsskatten (6 millioner mark), genom hwilka stäthållarskapet lika mycket will befatta Sleswig fom Holsten. Jnbetalningen af det nya twångslänet skall redan ega rum d. 15 Maj och 15 Juni, och krigsskatten skall betalas med Hälften d. 1 Juni och andra hälften d. 1 Juli. Huru man fålunda trotsande kan fortsätta upproret och likwäl hysa ett upprikiigt hopp om fred, fatta wi icke! Just nu, tro wi, är wår regering genom ståthällarskapets handlingar ännu mera än förr uppmanad att wara på sin wakt emot nya ränker, och följaktligen att wara beredd på anfall, derest den sleswigholstenska armeen werkligen ämnar söka att med swärdet afgöra saken, såsom det spynes teckna fig, enligt en fort artikel från Kiel i Börfenhalle, hwaruti Willisens nya proftamas tion upphöjes till skyarne. — Landsförsamlingen i Kiel har tills widare slutat sina möten. — D. 18 April. De deputerade från Kiel grefwe NevenslowFarve, regeringsrådet Heinzelmann och justitierädet Prehn hafwa i dag hitkommit från Wismar. — I dag ingångna tidningar från bertigdömena sysselsätta fig mycket med Bonins oc) de andra preussiska officerarnes afträdande från armeen. Man beklagar wäl, att få många dugliga mån hafs wa lemnat hären, men å andra sidan tröstar man fig dermed, att man nu blifwit mera sjelfständig och oberoende af Preuesen. Man boppas äfwen att wid de direkta fredsunderhandlingar, fom miskola öppnas i Köpenhamn, Danmark skall gå in på gynsamma willkor för hertigdömena och tror att Danmarks financiella tillständ skall twinga det dertill. Till detta dåliga finans-tilftånd slutar man fig af diskussionen i folkthinget om krigsskatten, under det man beröm mer fin egen materiella styrka oc) är flolt deröfwer, att landsförs samlingen på en gång kunnat votera 6 millioner till krigsmakten, och det för tre månader. Det tillägges, att man ingalunda säger sådant, för att reta till krig, utan blott för att wisa, att med får dana bjelpmedel fan en ärofull fred ide uteblifwa. Om man under en (ärofull fred, säger Berlingffe, förstår en fred i upprorets anda, så kunde man hafwa sparat sig beswäret att hitsända deputerade, och hellre strax försöfa krigslyckan på egen band med de stora materiella hjelpmedel, fom sleswigholstenarne ef: ter egen uppgift funna disponera — ett försök, fom ju dessutom all tid warit upprorspartiets önskan. — MNat. 3ett. will af god fälla weta, att Rossland bestämt för2 PMA 66 2