Helsingborgs-Posten – 6 april 1850, sida 1

pet således icke bör werkställas förinnan menniskan kommit till full insigt i Christi lära; att det då bör ske icke blott genom hufwudets öfwergjutande med watten, utan medelst hela kroppens neddoppande deri, samt att lifaledes den H. Nattwarden, för att efter Christi föreskrift wärdigt begäs, bör annammas endast bland lika tänkande och troende Christi dyrkare. Dessa åsigter förmådde honom ock att i Hamburg låta döpa fig af det derwarande Baptiska samfundet, till hwars äldste och lärare för i Swerige wistande Baptifter han blef antagen. På tillfrägan huruwida han hade fig bekant det straff borgere liga lagen stadgade för sädan irrlärighet, swarade Nilsson med djup rörelse ja, men att detta ide kunnat afhålla honom från att werka för de satsers spridande, fom han ansåg öfwerensstämma med fans ningen. Han fade fig blott Hå eft par ställen och i mindre kretsar af fyra efter fem personer hafwa framställt fina meningar till bes grundande och pröfning; han nekade till att nägonsin hafwa med lock eller hot förmått någon att affalla från den Lutherska Kyrkan, men. att de bewis ban anfört för riktigheten af fina omförmälta lä: rosatser hade werkat att 47 eller 48 personer af begge könen, bhuf: wudsakligen i Götheborg, hyllat desamma, hwaraf äter blifvit en följd att dessa personer bildat en särskild församling, hwars lärare han warit, och i hwilken egenskap han till dem utdelat bäde Dopet od) den Heliga Nattwarden. För öfrigt erkände han fig inför Gös iheborgs domkapitel d. 4 Juli sistl. år hafwa emottagit den Wars ning, som borde föregä hans ställande inför werldslig domstol, utan att detta kunnat afhälla honom från att fortfara med spridandet af de irrläriga satser, han med fådan wärma omfattat. Alla dessa upplysningar meddelade N. med redighet; hans swar woro skilde från allt ordprål, men någon gång blandade med bibliska spräk. Hans uppförande war ödmjukt, allwarligt och Hyfs sadt, och en djup och innerlig öfwertygelse syntes tala i hans ord. Sedan ransakningen för denna gång förklarades afslutad, inlemnade Nilsson ett skriftligt anförande, fom hufwudsakligen inne håller det samma, fom genom det muntliga förhöret blifwit till pros tofollet upptaget. N. flagar häruti öfwer att ingen af Consistorii ledamöter beföft honom före förhöret, och då man der mera begage nat sig af lagens hotelser än skriftens öfwerbewisande ord, hade han icke kunnat blifwa öfwerbewisad om sin irrlärighet. Med stöd af 16 8 i Regeringsformen, fom tillerkänner samwetsfrihet åt hwarje Swensk medborgare, trodde han fig funna undgå det wanliga ftrafs fet — landssörwisningen, men med tanken på möjligheten häraf slutar hau med dessa ord: Hur fmärtande är ide derföre tanken, att detta mitt kära fosterland, fom jag näst min egen själ älskar, nu hotar att drifwa mig från. fitt moderliga sköte. — O! måtte Gud förskona det från denna skymf — jag will ej säga fynd, att i nittonde ärhundradets upplysta tidehwarf bortjaga ett af fina rine gaste barn, för inget annat brott än att hafwa handlat i öfmerengs stämmelse med fin från Guds heliga ord hemtade öfrvertygelfe. Den 11 Mars återinställdes N. för Hofrätten då protokollet för förra gången upplästes och godfändes. N. ingaf nu ytterligare en widlyftig skrift med citater af alla de bibelställen, på hwilka han stödde de satser, för hwilfa han blifwit anklagad. Advokatfiskalen afgaf derefter fit flutpåftående, fom gick ut på att N. mätte dömas att warda riket förwist, enär han fritt och otwunget bekänt, att han under tre ärs tid hyst och sökt utbreda lärosatser, hwilka icke öftvere