den minsta skugga, som saller derofwer, ar wida betanttigark an den, hwari den menskliga storheten möjligen kan komma att träda tillbaka. Det kan dessutom icke wara äfwentyrligare att i en psalm af den fore Wallin ändra ett och annat uttryck, fom ide öfwer: ensstämmer med kyrkans och den Heliga Skrifts lärobegrepp, än att ban ändrar den ännu större Luthers oc andra berömda mäns psalmer, hwilka noggrannt uttryckte Skriftens lära, men uttvycdds sättet ansägs ide funna tillfredsställa en sednare språkbildnings for dringar. i a Det will synas, fom bade nigifwarne sjelfwe föreställt fig, hwad fom också werkligen inträffat, att deras företag skulle åftad: fomma oro bog en och annan, fom mera fäster fig wid personen än safen. Det heter i förordet: Med fina erfända fora före träden bar 1819 ärs Psalmbok wållat många samweten befymmer oc) framkallat många önskningar om en noggrannare öfwetensflåms melse med den hel. Skrifts uttryckssätt och wär evangeliska befäne nelse. Flera församlingens lärare och andra medlemmar hafwa förenat sig om förewarande försök att gå de billigaste bland dessa önskningar till mötes. Assigten har warit att här lemna en Pfalm: bof, fom wore i möjlig mon renlärig och. ide innehölle en enda psalm eller vers mer eller mindre än de fom iden antagna pfalm: boken förefinnag. Nägon slags borgen torde erfordras för befopens beten att widtaga rättelser i allmänt berömda mäns arbeteten. DÅ twenne namn finnas å titelbladet uppgifna, har fådant skett för att till någon ringa del fylla detta bebof. Den i första rummet nämnde är ensam answarig för hwad här är tillgjordt, det må nu dömas wara för mycket eller för litet. Att rätta ett eller annat felakligt ord, då det gäller evangelii lära, bör ej anses förmätet oc) inne fattar i öfrigt intet anspräk på mästerskap. Gud gifwe att något härmed wore uträttadt till hans församlings urpbyggetfel Wi anse oss i stället för omdöme göra rättast i att meddela prof: Ps. N:o 202. v. 4. Min kraft, o Herre! är för swag, Att göra efter ditt behag: Men om jag gör det jag förmär, Jag af din Anda biständ får. v. 5. Må jag blett söfa det du will! Så faller mig allt annat till; Och, då jag lefwat som jag berdt, För mig du öppnar himlens port. v. 6. bröst, Blif mitt beskydd, mitt hopp, min tröst. Om hela werldens byggnad brast, Du klippan är, sem deck stär sast. . Du, Gode Gud! uppwärm mitt Andrad. v. 4. Jag, arma matkf, är alt för swag Att göra efter ditt behag. Om ei din. Andas nåd jag får, Jag intet af mig sjelf förmår. v 5. Ack, lär mig söka det du will! St faller mig allt annat till: Och får jag kraft af Jesu blod, Blir kampen lätt och segern gud. v. 6. O Herre IFeful wärm mitt bröst, Blif mitt beskydd, mitt hopp, min tröst. Om hela werldens byggnad brast, Du klippan är, fom det får fan. Betydligare äro de skönhetsfläckar, som blifwit borttagna i an: tra psalmer, t. ex. N:o 351, för ett ungt fruntimmer, Det måne wäl medgifwas, att det unga fruntimrver icke derigenom blifwit skönare, men flärdfriare, älskligare och mera christligt har det bestämdt blifwit. Det har säledes icke förlorat, utan wunnit derpå, att fmins fet borttwättades. Qwinnan fer nu både fig fjelf och Christus i det rätta ljuset. Hon blir mindre, han större; hon blir allt i bor nom, intet utom honom. gifwer ej mera. v. 5. Qwinnans hjerta templet ware, Der din kärlef renast lågar; Hennes fån: sla mild förflare Hwad med orv tanken frågar. Hennes hand, ät den fom lider, Tröstefalfen wänligt räckte, Och, bland meder, nöd och sirider. Menskligheten wederywecke! 6. Hon med himmelsk frid förlife Hwad en jerdisk twedrägt skilde. Och en förgård till Guds rife Smäningom af jorden bilde! Och när otro weriden dä rar, Höre hon dock dig allena, Dröje hon med stilla tårar, Wid ditt fors, fom Magdalena! Wi anföra ett par verfer, utrymmet Mede v. 5 Låt min själ ditt tempel wara, Der din färlef stilla lågar. J mitt hjerta sjelf förklara Hwad med oro tan: ken frågar. Tröstens kalf för den som lider Du åt qwinnan troget räcke; Der: med hon i nöd och strider Sig och ankra wederqwecke. v. 6. Qwinnan, sjelf om kjelp förs lägen, Skaptes till en hjelp på jorden. Herre, du fom sjelf är wägen, Led mig; jag är wilse worden. Otro snart al werlden dårar; Lär mig följa dig allena, Häll mig qwar i Milla tårar Wid ditt kors, fom Magdalena. å B.) (5.