deras Karin, berättade de honom allt, hwad de hade fig bekant om flickan, att hon war älsta barnet af en mycket fattig wäfware, fom som hade sex barn utom henne, att hon war förlofwad med en fate tig men rask yngling, Gottfrid Elsner, fom war kusk på en hberres gård i stadens grannskap; att hon hwarje wecka tog ut fin lön och gaf den åt fina fattiga föräldrar, fastän hennes framtid wäl kräfde den besparad. Slutligen förfäfrade båda, att ej en flitigare och är: ligare flicka än Karin kunde gifwas. När den gamle fått dessa upplysningar, berättar han om sitt äfwentyr på gröntorget, och att ban wille göra nägot för flickan. Begge makarne mäsie lofwa honom en odrottslig tystnad; och han aflägsnar sig. Om middagen reser ban ut till berregärden för att göra sig underrättad om Gottfrid Elsner, Karins fästman; och sedan han äfwen bär fätt tillfredsställande besked, far han tillbaka hem. Gotifrids mor bade egen fuga med några äkerlappar, men alltsammans intecknadt för sluld, och ingen förhoppning war att funna : detala densamma, få att Gottfrid och Karin kunde taga den lilla fastigheten i besutning säsom sin. Men det war just detta binder den gamle beslöt undanrödja. Han inlöste enkan Elsners förbindelse och gick sedan till köpmannen. Ännu en gång anbäller jag om några H: samtal, sade han, och köpmannen med hans fru dewiljade det med nöje. Äfwen K arin inkallas.