Jnrikes Ryheter. Helsingborg. — Under d. I d:s har konungen af Danmark atnämnt borgmår staren i Landsfrona hr J. Odmansson till riddare af Dannebrogen. — Från Haag strifwes d. 12 d:s följande: Konungen bar i går uti en privat audiens emottagit swenske och norrske gesandten gen. v. Mansbach samt de från Stockholm hitkomne herrar Mans derström och baron de Geer. Stockholm d. 11 Mars. Enligt rapport från chefen å fors vetten Najaden, daterad S:t Barthelemy d. 28 Jan. asseglade for: vetten ifrån Fort de France å Martinique d. 16 och ankrade wid S:t Barthelemy d. 18 samma månad. — Uti S:t Pierre, Marti niqucs enda handelsort, Hade chefen inhemtat den upplysning, att någon handel från Swerige med denna ö ej med fördel kunde bes drifwas, enär jern och träwaror importerades frän Norra Amerika till billigare pris, än från Swerige, och hela öns tillwerkning, med undantag af rumm och molasses föryttrades till Frankrike, hwarest priserna äro höga derä. — Wid afseglingen från Martinique qwars lemnades sekond löjtnanten J. Ankarcrona pä hofpitalet i Fort de France, ehuru han war på bättringswägen, ifrän en lindrig flimatfeber, och hade chefen den förhoppning, att sekondlöjtnanten Anfars crona skulle återfomma till korvetten i S:t Barthelemy med ångbåt, fom d. 26 skulle lemna Martinique. Ombord warande sjuke woro twå underofficerare och en bätsman; för öfrigt war helsotillståndet godt. (P. T.) — Den i trycfrihetsätalet mot Aftonbladet, för en oriktig upps gift, angåcnde tullförwaltarens i Norrköping Ullmans suspension, walda jury sammanträpde i Lördags och beswarade efter en längre öfwerläggning med nej, frågan, huruwida bladet gjort sig skyldigt till answar. — Om det nya förhör, fom af Rädstufwurätten sistl. torsdag blifwit å Längholmen med Martin Arosin hället, berättar Bore föl jande: Huru pass upprigtig Arosin ämnade wara, erfor man snart af hans till eu början gjorda tillkännagiswande att, då ingen af hans förra uppgifter blifwit trodd och hang belägenbet icke kunde blifva sämre än den war, han wäl vore tvungen att berätta når got annat. Pä tillfrägan, huruwida Arosin med detta yttrande afsäg att på förhand förklara för osann den bekännelse, han nu stod i begrepp att afgifwa, förmälde han sig wilja hänskjuta afgörandet deraf ät sina domare. Härefter widhöll Arosin hufwudsakligen hwad han förut uppgifwit ang. barnets emottagande, blott med den ffills nad, att han ide widtalat någon att wårda barnet, men wäl äm nat derom anmoda en granskapet af Lyngsta boende bätsmanshustru. Sedan barnet war dödt, hade Arosin inlagt det i nedersta lädan uti en i hans rum befintlig byrä, hwarur han följande morgon framtagit det och inlagt det i nattsäcken, der det förblifwit liggande tilldess Arosin, efter att hafwa hemkommit till Lyngsta, om natten, då allt blifvit tyst, burit barnet in uti en slöjdkammare, hwarest ban medelst några torrwedsstickor och spånor upptändt eld i spiseln. Efter att hafwa kastat barnet på elden, hade Arosin utgätt, men äterwändt efter någon stund, då han i spiseln ej funnit annat än en askbög. Oaktadt Arosins upp märisamhet fästades pä osannolikhsten deraf, att barnet skulle kunnat helt och hållet förtäras utan starkare eld än af litet sränor och stickor, widhöll han dock hwad han härutinnan