Etienne Ramus, som är anklagad för bedrägeri och stöld, har idkat flera särskilsa handtwerk. Han har warit handelsbetjent, volontär i frihetens tjenst hos alla de nationer, hos hwilka revolution förefallit, kommissionär, skriftställare; och sedan han uttömt alla kända medel för sin bergning, har han öfwergått till uppsinningar och inventerat en ny profession. Dagen efter d. 24 Febr. (revolus tionsdagen) utnämnde han fig sjelf til profesfor t den naturliga politiken. Men wi låta åklagaren. tala, för att få en id om Ras muds sysselsättning. . j Barrois. Jag är taktäckare, skall jag säga of, och få war jag borta med nägra kamrater hos en winhandlare. Jag känner ide fort till politiken, oc jag fade: Det är endast Cavaignac fom, fan hjelpa of, och den förste, fom säger nej, får en på sidan af bufivudet. Nu tog denne hr Ramus, fom jag ide kände, ordet ; jag fer på honom, det är en man till ären och) i rod, det gifwer mig respekt, och jag hörer på houom. Han säger: Cavaignac du: ger lika få litet fom de andre, ban är en civiliserad; fransmännen äro lika få stora narrar fom engelsmännen, österrikarne och alla de andra civiliserade i werlden. För det att de bruka stöflor, benkläder oc hattar, tro de fig wara nägonting fort. Blott de wilde äro lycklige, jag stall bewisa det genom den naturliga politifen, det är mitt fack. Ramus, med wärdighet: Jag fade ide att det war mitt fack, utan att det hade warit det. Barrois. Men det war det ännu, mäster Ramus, sedan jag war bum nog att tro er, och ni lurade mig på mina pengar oc mina öfriga saker genom er naturliga politik. Namus. Det skall jag förklara för domstolen. Presidenten till äklagaren: Genom hwilfa medel har den anklagade bedragit er? Barrois. Han sade, att om jag wille höra honom blott i 14 dagar, wille han lära mig på hwad sätt jag skulle dlifwa riktigt lycklig för hela min lifstid, oc) få talte han beständigt om de wilda, fom gingo på jagt och fifferi, när de behagade och fingo en mängd wildt och fisk. Jag, fom tyder mycket om att fiska, fann mig road af att höra på honom. Presidenten. Hwar höll han dessa föreläsningar? Barrois. Hos winhandlaren, hwarunder han flitigt drack, och det war alltid jag som mäste betala. Han tog 15 sous för hwarje föreläsning, men med winet inberäknadt steg det alltid till 40 eller 50 sous. Presidenten. Det är just icke wackert, men likwäl icke något direkt bedrägeri. Barrois. Nej, det säger jag icke heller; men kan i tänka, br Ramus har länt 15 fr. eller mera af mig, och en gäng, då han tog min pung, för att bese den, fattades 5 fr., då jag sick den äter. Presidenten. Har ni wittne derpå? Barrois. Ala winhandlarne i förstaden kunna bewittna, att han den aftonen betalte kontant, han som eljest alltid dricker på kredit. Men det är icke allt; en afton, då wi woro wid den tredje flaskan och djupt inne i de wildas land, tog ban min kärp och salde den för 30 sous, en käpp, fom bröder emellan är wärd 12 fr. Namns, fom nu får ordet, börjar m den widlyftig utweckling af sin theori om den naturliga politiken, men då presidenten fordrar, att han skall rättfärdiga fig, blifwer han förwirrad, stammar och slutar sålunda: Råttegång är en institution för civiliserade, jag erkänner den ide, jag protesterar. — Sedan wittnen bekräftat Bar: roiss anförande dömdes Ranus till 6 månaders fängelse. NE — a Jnpasferade Resande: d. 24 Jan,, n:ske löjtnanten friherre F. Medel: Jarlsberg. — Utpasferade: d. 22, n:ffe handelsfullm. J. Hanfen, fonsul P. Gel: lertsen, handelsbekh. P. Hansen; d. 24, s:ske löjtu. C. Bökman, prof. E. Olde. Wigde. Nöracvi-fshyffg. t. M — D