utrikes Nybeter. Danmark. Köpenhamu d. 11 Jan. J dag ingångna underrättelser frän hertigdömena äro utan synnerligt intresse. — Från Husum bar en deputation ankommit till stäthällarskapet i Kiel, naturligtwis med tlagomäl öfwer bestyrelsekommissionen. — På hertigens af Augue ftenborg gods i Sundeved indrifwa exekutionstruppar skatterna; de skattskyldige nedlägga protest. — D. 12 Jan. Uti en yrivat skrifwelse Jrån Flensburg af d. 9 d:s heter det bland annat: De förwiste rebellerne dr. Cidder och Nane Jörgensen hafwa tagit fin tillflykt till deras trogne wän, konungen af Preussen, i det de fortsatt resan dirckte till Berlin. — — Till Angeln hafwa ännu inga nya exekutionstruppar blifwit af: sände, hwaremot general Malmborg skall hafwa skrifw it till gen. Hahn mycket energiskt och bestämt. Den sistnämndes swar emotses innan gen. Malmborg will företaga något för att bäfda den swenffa militärens ära. Upprorspartiet synes emedlertid bafwa begätt ett dumt streck genom de utöfwade wäldsamheterna emot swenskarne; ty dessa hafwa nu blifwit få uppbragte på tyskarne, att de fnaps past mera gifva någon pardon. — I detta ögonblick böra wi, att swenskarne taga affären från i söndags på en ganska lätt fot; en löjtnant med 6 mans betäckning refer omkring i Angeln, för att komma rå fvår efter deltagarne i upproret, hwilka skola utgjort näs ra 400, till det mesta från Sörups foten. Den egentlige uppbofs: mannen och anföraren, oxhandlaren Nasse, har redan tagit flykten och begifwit sig på wägen till Berlin. Pastor Schmidt i Grunds hof är ännu qwar, men tager wäl snart samma wäg. Nasse hade flera dagar ridit omkring oc uppmanat till deltagande i redelltäget. Liksom bär i staden hafwa bönderne i Angeln äfwen kommit till er: fännande af deras straffwärda förhällande och infe att de blifwit förförde och att de blott brukas som redskap för andras äregiriga och skamliga planer. — Som wi erfara börja preussarne i morgon att detaschera exekutionstruppar; sålunda skola 100 man inawacteras vå Geltinggaard och prinsförrädaren på Noer skall fom det berät: tas hafwa 200 man. — Om swenska exekutionstrupparnes emottagande i Angeln läses i Nordd. fr. Pr. följande berättelse: De tvenne adliga godsen Landsgaarde och Freienwillen, fom begge äro belägne i Grundhofs socken, norr om demarkationslinjen, fingo d. 5 Jan., det sörstnämda 9 man exekutionstruppar och) det andra 4 man. Som en löpeld blef det bekant i trakten och strax kommo de föder om demarfationd: linjen boende imvånarne i denna fommun öfwerens att försöka af lägsna swenskarne. J denna afssigt samlade folket fig d. 6 Jan, om aftonen wid Grundhofs fyrka, till antalet 12—1300 man, dock samtlige obewäpnade; de tägade i procession till det närmaste god: fet Landsgaarde. En deputation af 12 man gick först in i huset och hemställde till sergeanten, om de i godo wille begifwa fig bort, eller om de wille afbida, hwad fom bända skulle; den förfamlade mängden bade beflutat att rensa huset, och sergeanten skulle hafwa sig sjelf att skylla för följderna, derest han wägrade. Under denna förhaudling, fom fördes på ett högst wänskapligt sätt, spelte mufi: