ö (Jnsändt.) Julafton. Det skymmer — den heliga qwällen är när, den himmelska färlekens timma: all jorden en skimrande ljusmantel bär, och klarare stjernorna glimma. Och splitet och oron ha lagt sig till ro en stund uti menniskans bjerta; blott fridens ljuslockiga andar sitt bo der ega, och flydd är hwar smärta. Det strålar få festligt i rikdomens hus, i eldprakt ses skimra dess salar; i byddan det lyser så wänligt ett ljus i stad och de landtliga dalar. J armodets koja der brinner det ock i julqwällens beliga timma; men — lamporna äro twå ögonlock med ljus utaf tärar, som glimma. En Potter der sitter med liljeblek find, men liljorna skaptes af nöden; bon darrar, den späda, af kylande wind, hon ber — men def bön är till döden.