— — — —— —q —— för fin mensklighet utmärkte polismästaren Bergmans mellankomst. Lazaretts chirurgen har i denna sak handlat rätt; doktor Swalin bar hardlat rätt; vederbörande wid cellfängelset hafwa handlat rått — alla menniskor bafwa handlat rätt — och ändock ropar en medmennistas blod af jorden om bimmelfiviande erätt; — ändock har en sjuk måst lida meal, dem blott en uprfinningsrik och grym fantasi synes i ständ att upptänka! — Kan man icke wid sädana motsägelser blifwa frestad, att med Hamlet mtropa: There is something rotten in the state of Denmark? Emedlertid wåga wi lägaa de olyckliges lidanden på en Adel sinnad allmänhets hjertan. Den sjuke är utfattig och dottren fan endast genom det mest ansträngda arbete förtjena ett torftigt bröd, som hon redligt delat med fadren, fast det knappast nog warit tillräckligt för hennes ensamma verson. Den olycklige trädgårddmäfta: ren är för närwarande inqwarterad bos en jcrnbärare wid namn Karl Ekholm, boende i haset n:o 28 Lundtmakaregatan, fom barme bertigt mottagit den af alla utstötte. Några versoner ansträngde sig att förskaffa Sundholm plats å Danwiks hospital. Skulle detta lyckas, kan det ändock icke ske få snart. Under tiden äger den olycklige intet annat upyehälle, än hwad en allmän, och sällan af mera ömmande omständigheter framkallad wälgörenbet kan gifwa honom. Ekulle det åter misslyckas att å Danwiks hospital finna en fristad åt den olycklige, äger ban, för fina kanske ej så många återstående dagar, ingen annan utsigt än den wälgörenhet, som, i mensktighetens namn, härmed påäkallas. wMorgontkladet, fom meddelar ofwanstående berättelse, tillfäns nagifwer att gäfwor till den olycklige trädgärdsmästaren funna i bref insändas till redaktionen. — ——